Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan August Gripenstedt (d. 1874)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
112 ~OHAN AUGUST GRZPENSTEDT.
Järnvägsstriderna 1857, med deras skiftande riddarhus och för-
stärkta statsutskott, spelade må hända icke en så alldeles obetydlig
roll i fråga om representationsreformens återuppståndelse från de döda.
Vi veta, att två stånd i 86o begärde, att regeringen måtte till nästa
riksdag framgifva ett förslag till ny riksdagsordning, och att konung
Karl XV:s ministär i jan. 1863 verkligen framlade ett sådant, hvilket,
såsom bygdt på allmänna val, utan bibehållande af stånd och klasser
samt med valmans-röst i stället för valmansriksdalers-röster, mottogs
med bifall af en vida öfvervägande majoritet inom landet. Men på
riddarhuset funnos de gamla reform-motståndarne qvar, icke mindre
hoppfulla än förut, att livarje reformförslag skulle nedergöras af Sveri-
ges riddersmän, ja, så säkra på sin sak, att de först i elfte timmen
aktade nödigt att uppställa ett motförslag som bevis för deras på-
stådda benägenhet för reform – blott ej för denna. Nu stred Gripen-
stedt en oförglömlig kamp. Så väl vid ridderskapets och adelns öfver-
läggning på börsen den 21 nov. 1865 som på riddarhuset den ~ och 7
dec., var hans hjerta med i de patriotiska ord, med hvilka han käm-
pade för reformens framgång, och ingen, som hört honom under dessa
allvarsfulla dagar, glömmer det intryck, han då erhöll af Gripenstedt
som talare, som patriot, som adelsman, när han med af rörelse darrande
stämma uppmanade sina ridderliga medbröder att »hänga en ny krans,
kanske den skönaste af alla, i sitt minnes och sin äras tempel, ett
tempel, som är oförgängligt».
Ännu en hård dust återstod för Gripenstedt, så mycket svårare,
som hans gamla fiender, protektionisterna, nu fingo förstärkning af
alla dem, som ville hämnas nederlaget den 7 dec. 1865. Det var den
8 och 9 febr. i866, då han fick försvara ilandeistraktaten med Frank-
rike och dervid möta de skarpaste personliga anfall, för grundlagsbrott.
fåfänga, lättsinne o. s. v. Traktaten vann godkännande, trots de rätt
betydande motståndskrafterna så väl inom riksdagen som inom pressen,
och härmed satte också Gripenstedt kronan på sin 26-åriga riddarhus-
verksamhet och sitt Lo-åriga finansministervärf. Under samma års
sommar erhöll han på begäran afsked från statsrådsämbetet, och frampå
hösten valdes han af Stockholms stad till en af dess riksdagsmän i
andra kammaren.
Men hans kraft var bruten. Han blef ej der »intelligensens»
centrum och ledare, om ock han kan betraktas som dess patriark, och
tilltagande sjukdom gjorde honom ofta bitter, hvartill kanske äfven
bidrog en naturlig missräkning i afseende på det inflytande, »folkets»
tacksamhet borde förläna en af de mest framstående medlemmarne af
»den bästa af ministärer». Atervald 1869 och 1872, afsade han sig
platsen 1873 års höst, så att detta års riksdag var den sista, af hvil-
ken Gripenstedt var medlem. Han var då, efter Lars Hiertas död,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
