Print (PDF) - On this page / på denna sida - Jakob Vilhelm Sprengtporten (d. 1875) - Baltzar Cronstrand (d. 1876)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
132 BALTZAI? CRONSZ’RAND.
öfverlemnade sig Sprengtporten stundom åt de » Vitra tidsJördrzf<
hvarorn redan 1855 ett litet häfte poesier bar vittne. Här, i sin
faders af honom sjeif fullföljda och utvidgade skapelse, har han
haft sitt kära hem, både under och efter den offentliga verksam-
hetens strider; här har han i kretsen af slägt och vänner, bland
tacksamma underhafvande, med talrika främlingar, utvecklat sina
personliga älskvärda egenskaper. Enkling redan 1836, förlorade han
sin enda son fyra år senare, men trenne hans döttrar ha nått mo-
gen ålder och gladt den gamles ålderdom med egen familjelycka.
Några dagar före sitt fylda 8i:a år afled han bland sina kära, i sitt
hem, den 29 september 1875, och med honom gick namnet Sprengt-
porten till våra minnens skatt.
BALTZAR CRONSTRAND.
t i876.
»Den åttioårige ynglingen», så nämndes ofta Baltzar Gronstrand
vänner emellan, #och han smålog godt öfver skämtet, ty han kände
väl att det låg sanning den. När han med två steg i språnget ilade
uppför ett hundra fyra trappsteg till sina kära böcker, planscher och
samlingar, i sin enkla studentlika bostad, gjorde han visserligen skäl
för ynglinganamnet, trots sina snart fylda 82 år. Eller när han med
en ihärdighet, en skicklighet och noggrannhet, som stå få yngre
ögon och händer till buds, fastläste sin dag vid ritbrädet, eller när
han med en ynglings hela spänstighet diskuterade en fråga eller
deltog i vänners lag, aldrig tyngde honom åren, de endast prydde.
Baltzar Gronstrand var ifrån ungdomen en verksam man, och sysslo-
löshet var honom lika obekant som ålderdomskrämpor. Han kunde
mycket, och han kunde det väl. Men då han skulle göra författa-
rens bruk af allt det myckna, fliten och skickligheten samlat, be-
sannades ordspråket, att det bästa är det godas fiende. Aldrig blef
det honom bra nog, det, som skulle vittna om hvad han kunde åstad-
komma, och äfven det hade han vid 82 år af ynglingen på de 20,
att det rika utsädet i den goda jordmånen ej ännu burit de gyllene
skördar, man så berättigadt väntade. Men inom ett skede af sitt
lif, en tid af halftannat årtionde, hade han dock en utåt riktad verk-
samhet som bar rika frukter, en verksamhet som väl afbröts af en
kortsynt nitälskan, men hvars grundläggande betydelse för den sven-
ska slöjdskolan vän och fiende nu tacksamt erkänna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
