Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Chr. Collin: Kampen for livet - Ola Hansson: Hermann Sudermann och „Sodoms Ende“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
maalet som filosofien stiller til naturen, først og fremst
menneskenaturen, er dette: Hvilken verdensanskuelse er den sterkeste
naturkraft, den mest levedygtige, den virksomste livsmagt? For at
fremtvinge utvetydige svar maa vi ordne folkenes liv til en bevidst
ved-dekamp mellem livsanskuelser, legemliggjorte i liv og handling.
Den slags filosofi vil folk flest kunne forstaa. Ikke længere en
ordstrid høit over mængdens hoveder, tabende sig afsyne i det
blaa, men en vecldekamp i kunsten at leve. En kappestrid i
udfoldelse af menneskenaturens evner. Her kan alle være med. Her
maa alle være med.
Chr. Collin.
Hermann Sudermann och „Sodoms Ende".
Det var i fjol våras i Berlin, på ett aftonsällskap hos Fritz
Mauthner, författare till „Nach berühmten Mustern" och
rikshufvud-stadens spirituellaste kåsor. Supén var afäten; man satt vid kaffet
och cigarrerna. Då fann jag plotsligt framför mig en ny person,
hvilken jag icke sett till vid bordet. Yarden presenterade: „Herr
Sudermann, författaren till ,Ara’".
Nå, så såg han alltså ut, Berlins literära lejon for dagen,
damernas och pressens enfant gate. For öfrigt just så, som man
kunde tänka sig, att en man i denna ställning, i detta miliö måste
se ut. En högväxt, starktbyggd gestalt, muskulös och smidig, med
ett vackert hufvud; svart hår och helskägg, samt en ansigtshy och
en panna, hvilka stötte i gult med en nästan lysande ny ans.
Ogo-nen klara, men icke djupa; arisigtsuttrycket öppet och vanligt.
Han förde sig mycket resolut, men utan högmod eller framfusighet;
hän gick rakt og raskt på den person, som han ville tala med, såväl
som på den sak. han ville tala 0111. Korta spørsmål, korta svar,
korta utredningar. Man forstod, att man inför sig hade en man,
hvilkens tid var starkt upptagen och som måste vara betänkt på
att göra allt undan så skyndsamt som möjligt. En ung, vacker
judinna kretsade ikring honom, satte sig under hans ögon, tuggadé
på hans ord, sökte filtra sig in i hans tankar; men den unge guden
distancerade. Om en timmes tid var han forsvunnen; sannolikt
hade han ännu åtskilliga aftonsällskap att expediera, innan han
kunde tänka på att fa krypa till køjs.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
