Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ola Hansson: Hermann Sudermann och „Sodoms Ende“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
227
Dagen derpå, vid liemkomsten från min förmiddagspromenad i
Thiergarten, hade han varit i hotellet och aflevererat biljetter till
af-tonens föreställning af „Ara". Det intryck, stycket gjorde på mig,
var ett gynsamt, men icke ett starkt. Jag fann skildringarna från
„Hinterhaus" lika förträffliga, som dem från „Yorderhaus" fadda.
Den ädle grefven-geschäftsmannen var mig estetiskt en styggelse;
och hvad styckets bärande tanke angick, förlöjligandet af den
preussiska reserv-officeren, föreföll mig denna typ vara en enbart
ointressant och betydelselös foreteelse. Enligt min dåvarande
upp-fattning hade herr Sudermann spilt krut på döda hökar.
Ett par dagar senare begaf jag mig pligtskyldigst åstad på
visit. Jag fann den unga berömdheten installerad vida
blygsam-niare än jag väntat mig, i en liten ungkarlsvåning på två rum.
Denna hade samma prägel som dess herre: icke fin men solid,
icke personligt utsökt men oklanderligt korrekt. Den påminde
närmast om nyinredda elegantare hotellrum: möbler i grön schagg,
o. s. v. Jag sade för mig sjelf, att det måhända icke vore så
synnerligen lange sedan, att min värd kunnat flytta in i en såpass
luxuös bostad och från en visserligen helt annörlunda tarflig. Jag
visste, att det icke varit först i går som herr Sudermann blifvit
torr bakom öronen och att bakom segeraftonen å Lessingteatern
för några månader till baka låge niånga ocli långa år af fruktlöst
arbete och knapp utkomst och existenssvårigheter af alla slag.
Bondsonen från Ostpreussen, den fattige Berlinerliteratören,
förfat-taren till en del icke alltför mycket uppmärksammade romaner, i
ett nu och oförhappandes vorden en berömd man, en rik man, en
afundad, förkelad, eftersökt man, vore väl ännu en smula hufvudyr
efter den hvirfvelvåldsamnia vändning, hans öde tagit.
1 (lessa dagar har Sudermanns nya drama, „Sodoms Ende",
hunnit publiceras till slut i „Magazin flir Litteratur". Detta arbete
eger först och främst den egenskapen, att det sätter sin författare
i en så klar och vid belysning, att äfven „Ara" nås deraf; man
kan först då fullt begripa och värdsätta „Ara", sedan man tagit
kännedom om „Sodoms Ende". Yidare är detta skådespel af
symptomatisk betydelse för den, som studerar det samtida tyska
samhällslifvet.
Ämnet är i all korthet detta. En ung man, utgången ur
me-delklassen, målare, en frisk natur och en ursprunglig talang, har
genom den succes lian gjort medels sin tafla „Sodoms Ende" blifvit
upptagen i de berlinska bör skr ets arne. Särskildt faller han
naturligtvis i kvinnohänder, och Dalila klipper än en gång Simsons hår.
15*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
