Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Schück: Gustaf III - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Henrik Schack.
för en tid afbrötos. Mellan det sachsiska sändebudet grefve
Bose och den svenska regeringen uppstodo också långa
öfverläggningar rörande en liknande fråga. Grefvinnan Bose
ville nämligen blott under det villkoret kyssa prinsessorna
på hand, att de till svar kysste henne på kinden. Men denna
nåd hade Gustaf 111 reserverat för statsfruar och rådsfruar
och ville ej ge med sig. Slutet blef värkligen efter en diplo
matisk brefväxling med hofvet i Dresden, att grefvinnan Bose
fick bekväma sig att kyssa på hand, utan att i ersättning
få någon kyss på kinden.
Tvisterna mellan honom och hans mor röra sig mycket
ofta om dylika riksviktiga angelägenheter, och å båda sidor
afhandlas de med en energi, som om det galt förlusten af
en svensk provins.
Ett ögonblick ser det ut, som om konungen och enkedrott
ningen skulle försonas, och enkedrottningen begär då såsom ett
slags underpant på sonens ändrade tänkesätt att få rättighet att
anställa en statsfru, en hofcharge, som eljes blott förekom
vid drottningens hof. Men härtill svarar Gustaf 111 tvärt
nej, och ändlösa underhandlingar börja. Enkedrottningen,
envis och hetlefrad samt till ytterlighet mån om sin värdighet,
utnämnde emellertid af eget bevåg grefvinnan Cronhjelm till
denna plats, men konungen vägrade att utfärda någon full
makt för henne. Dä den energiska enkedrottningen lyckades
smuggla in sin statsfru i hofkalendern för 1781, lät konungen
i «Inrikes Tidningar» införa ett tillkännagifvande, att hof
expeditionen ej hade sig bekant, med hvad rätt grefvinnan
Cronhjelm innehade en dylik befattning. Så nedlades enke
drottningen på sin dödsbädd, och frågan om en försoning mel
lan mor och son biet" då fullkomligt brännande.
Men då hertiginnan af Södermanland sökte medla erhöll
hon af konungen detta betecknande svar: «Det är en sak,
som alltid kommer att stå hindrande i vägen för en försoning
oss emellan. Så länge nämligen som hon behållar grefvin
nan Cron hjelm hos sig, kan jag icke sluta någon fred.
Det var värkeligen ett allt för stort trots emot mig att utan
mitt samtycke taga henne till sitt hof; i intet land har man
väl hört talas om, att befattningar vid hofvet utan konungens
vetskap och bifall utdelas; alltså måste hon bort, eller också
kommer jag aldrig att återse enkedrottningen.»
Först då konungen slutligen infunnit sig vid sin moders
208
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
