Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Werner Söderhjelm: Nationalkänslans utveckling i Finland efter 1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nationalkänslans utveckling i Finland efter 1809.
varar det som oupphunnet och oupphinneligt. Efter det
spelades och sjöngs Vårt land otaliga gånger, obekanta omfam
nade varandra, man grät av glädje. Ord och toner hade av
slöjat och burit fram icke blott enskildas känslor, men en
hel mäktig folkstämning.
Bistra tider följde åter på denna hänryckning. Censuren
skärptes, de akademiska förföljelserna tilltogo. Spänningen
var odräglig. Då spreds ryktet att Runeberg till julen skulle
utsända ett häfte dikter med titeln «Fänrik Ståls Sägner»,
och det var som man på något sätt klamrat sig fast härvid
såsom ett slags räddning. Man fick veta, att Runeberg varit
uppkallad till övercensorn och vägrat att stryka de sista ra
derna i «Döbeln vid Jutas»: «O fosterland, vem spanar dina
öden? Förborgat är, om lyckan eller nöden en gång
skall röjas i din framtids drag» och man väntade andlöst.
Slutligen, den 14 december, anlände de första exemplaren
från Borgå, där häftet tryckts. «Den dagen glömmes icke av
dem som då levde,» säger ännu 50 år efteråt en som var
med. «... Huru mycket mer än förut kände man sig icke
nu tillhöra en nation, som var värd att leva. Och den käns
lan kunde icke av något maktbud undertryckas.»
Här är i själva verket allting sagt om denna diktcykels
betydelse. Det var en utomordentligt lycklig tanke av Rune
berg att välja det i grunden lilla och obetydliga kriget såsom
bakgrund för sin människoskildring. Han hade i Elgskyt
tarne och Bonden Paavo tecknat folket under fred, och i
den senare dikten fått fram en väsentlig sida av dess liv,
kampen mot frosten och det hårda klimatet. Ett vida om
fångsrikare fält erbjöd sig med det nya stoffet. Det var dock
det sista kriget mot arvfienden och som slutat med en våld
sam upplösning av en förbindelse av många hundra års var
aktighet och ofantlig kulturell och moralisk betydelse. Kri
get kunde sålunda icke blott användas såsom stämningsbas,
men framställas som en händelse av avgörande vikt i folkets
liv. Sedda mot denna fond fingo de egenskaper vilka i dik
terna glorifierades och av vilka många tedde sig såsom sär
skilt finska, sin utomordentliga betoning. Och det fanns
rika tillfällen att medtaga olika slags människor. Det är
betecknande, att den första av de egentliga typerna som Rune
berg lyfte upp i poesins värld, var Otto von Fieandt, en av
77
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
