Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olle Holmberg: Ibsen och Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ibsen och Sverige.
Vildanden är Ibsens andra mästerverk; Peer Gynt är i
dubbel bemärkelse hans första. Det innebär ingen ringakt
ning av Ibsen att säga att dessa två pjäser äro så stora att
allt annat, som Ibsen har skrivit, vid deras sida sjunker ner
till rangen av intressanta kommentarer till dem själva. Ibsens
övriga dramer om man undantar de något utanför sam
manhanget liggande, mera traditionellt hållna historiska styc
kena i början ha sitt värde därigenom att de äro författade
av diktaren till Peer Gynt och Vildanden och tjäna till be
lysning av hans person och verk. Peer Gynt och Vildanden
kommer den avundsamma tiden icke alt kunna gnaga sön
der, men det mesta annat ibsenskt med undantag av
enstaka gestalter, repliker och framför allt dikter kommer
sannolikt att sjunka undan. Peer Gynt och Hjalmar Ekdahl
äro tvillingfigurer: den ene i slängkappa och långa lockar,
den andre i flottig redingote och med begynnande skallighet!
Hade det varit svårt att förstå den ursprunglige Peer Gynt,
så blev det ännu svårare att förstå hans broder Hjalmar
Ekdahl, i allt yttre honom olik, i allt inre honom lik. Den
förste svenske diktare som fullt förstod Hjalmar Ekdahl var
säkerligen Per Hallström, en opponent mot åttiotalsrealismen
lika väl som mot nittiotalsfantastiken och så småningom inaugu
rerare av ett misstroget, trött och skeptisk årtionde i svensk littera
tur. I Hjalmar-Ekdahlsgestalten låg hela den satir beredd som det
var Per Hallströms litteraturhistoriska roll att utföra, och han
assimilerade dess drag, såsom Fredrik Böök har påpekat, med
flere sin egen diktnings ironiskt tecknade fantasifigurer, bland
andra ingenjören Tuve Blomdahl i En skälmroman, en av
komling av Dickens Mister Micawber, som har fått likhet
också med Hjalmar Ekdahl.
Delvis paralellt med Hallström, delvis i annan anda
verkade en annan av våra melankoliska och skeptiska dik
tare från tiden omkring 1900, en annan av avfällingarna från
och opponenterna mot 80- och 90-tal: Hjalmar Söderberg.
Söderberg, lärjunge av Heine och Anatole France, hade också
sin Ibsen. Han för in hans tankar deterministiska och
dystra tankar då och då i sina noveller, men har själv
till yttermera visso skrivit ett skådespel som väl är ett av
de trognast ibsenska som har författats på något språk. Det
är Gertrud. Gertrud själv, den kvinnliga huvudpersonen, är
51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
