Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sven Huggare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
var en gåta. Man fruktade derför den lille mannen
och hade fattat den tron att han försvurit sig.
Det var derför ej så underligt, att gamle
Huggaren förebrådde sig att på sätt och vis hä lemnat
barnet i sjelfva den ondes klor, och han var långt
ifrån säker på, om ej flickan just sista påsk, då
kä-ringarne voro ute på kalas hos - han visste väl hvem,
om icke barnet var medfördt och äfven försvuret..
Med ett ord, gamle Sven Huggares tankar voro just
icke så fullkomligt klara; men desto dunklare en
föreställning är, desto mera afskräckande synes den, och
derför kände han med hvarje dag samvetsqvalen tära
på hjertat.
"Det var mitt fel, mitt elemenskade nöt",
mumlade han många gånger och slog sig för pannan med
knytnäfven; men hvad hjelpte det? "Men behöfver väl
gamle Huggare vara rädd för fan sjelf om det gäller?"
kom han att fråga sig sjelf en gång. "Behöfver en
kristen menniska frukta för satanas och hela hans
anhang?" Denna fråga blef efter detta ögonblick ett
stående tema. "Nej, gamle Huggaren behöfver icke
frukta hin håle och ännu mindre hans redskap, Simon
Sellner. Hvad kunde ske, om han gick till
Vollmarshamn och tog reda på herr Simon och tvingade
honom att göra reda för flickan? Hvem kan hindra mig
att "korantza" om honom, om han ej vill bekänna
kort; jag går i Guds namn och behöfver inte frukta."
Denna tanke kom den gamles hjerta att svälla
af fröjd; ty han ansåg sig numera som ett Guds
sändebud, som måste segra öfver alla onda makter.
Äfven hans fattigdom kom honom väl till pass, ty han
var fullkomligt oberoende; hans lilla trekant kunde
inte sjelfva kungen ta ifrån honom, och för öfrigt
värdet ingenting att ta. Sven hade ingenting, som på
något sätt satte honom i polaritet med rikedomen.
Fattig var han som han alltid varit och alltid skulle
förblifva. Hade han egt något, så hade han haft
någon frändskap med den rike herr Simon, han hade
då utgjort en skifva i penningens stora galvaniska
stapel, hvars mäktiga ström regerat och regerar verlden;
ty en liten kopparslant verkar i den stora kedjan
likartadt, om ej på långt när lika starkt, som ett stort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
