Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Besöket i prestgården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
Adelaide rigtade nu sina stora blå ögon på den
främmande; de fingo snart ett eget uttryck af stum
fasa, barnet drog hufvudet bakåt och höll de små
händerna framför sig liksom för att skjuta bilden
ifrån sig.
"Kom hit, herr Sellner, det är ju ett litet vackert
barn", yttrade majoren, "det är den lilla, som
prostens -"
Sellner ville nalkas och försökte för första gången
att rigta en stadig blick på barnet; men detta verkade
ej välgörande. Adelaide kastade sig på majorens axel
och började skrika. Prostinnan skyndade fram och
tog den lilla, som darrade i hela kroppen och ej gaf
sig tillfreds förr än hon blef utburen.
"Lilla Adelaide har redan sina små tycken",
yttrade majorskan och blickade högst märkvärdigt
omkring sig; "hon har redan sina små antipatier och
hvarken jag eller herr Sellner tyckas hä fallit den lilla
engelen i smaken."
Sellner hade nedsjunkit på en stol; äfven han
darrade häftigt.
"Hur är det?" frågade prosten.
"Jag mår verkligen ej bra i dag", blef Sellners
svar, "det är en svindel - den kommer ibland."
"Åh ja, herr Sellner är ej så van vid barnskrik
som vi", yttrade majorskan; "man kan icke heller
neka att det verkar ofördelaktigt på nerverna. Kanske
prosten har något hjertstyrkande."
"Behöfs inte, nej jag tackar, det är allt öfver",
sade herr Simon, som hemtat sig, "nej jag tackar."
Det var, som vi veta, ej särdeles roligt i
prest-gården och allra minst blef det under dylika
omständigheter. Den beskedliga prosten hade just ingenting
att tala med majoren eller herr Sellner, ty hans
tankar voro annorstädes och han fann ej det allra ringaste
intresse uti att höra på majorens jagthistorier eller
berättelser från den tiden han var kapten vid
regementet eller alla hans roliga historier om salig
öfverstlöjtnant Barkner, som på sin tid måtte varit en
öfvermåttan rolig och småförståndig man, ej heller om
huru mycket sad som blef på Tranfallet och om den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
