Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bal och kaffekalas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180
"’Om vi fyrahundra år härefter kunde stiga upp
ur våra grafvar, skulle vi lika säkert höra talas om
det oskuldsfulla, heliga slägtet, som bygde ångbåtar
och anlade jernvägar i vår tid. Då skall målaren, då
han vill framställa en vis, lika säkert kläda honom i
svart frack och hvit väst, som man nu sveper in
honom i en munkkåpa från fjortonhundratalet.
"’I den tidens romaner, om de hä några, skall
hertigen af Wellington vara en Baijard och herr Thiers
en Sully. Och då skall en tid af otro finnas, som är
så stor, att man blott har några smulor af allt det
barbari vi ännu hä qvar.’
"Det är möjligt, sade jag skrattande.
"’Icke allenast möjligt, utan säkert’, sade min vän.
’De som så tala äro antingen de, som hade nytta af
mörkret eller åtminstone skymningen - de peka alltid
på de skumma vrårna i historien och säga - då och
der kunde menniskan få tid att gå inom sig sjelf -
nu distraheras hon af solljuset och generas af alla
dessa oroliga menniskor, som ej nöja sig ens med
fönster, utan vilja att vi skola sitta i glashus - tacka
vilja vi den tid då man hade mörka vrår öfverallt -
då kunde man i frid tala med Gud!’
"Tror ni att judarne finnas äfven då? frågade jag.
"’Möjligtvis - och möjligtvis icke. Känslan af
frihet och allmän medborgarrätt, icke allenast uttalad
i lagarne, utan införlifvad med folkens begrepp, som
är mera än lag, då skilnaden blifvit blott en tradition
och de kristne ej i konstgjorda sår vilja inympa oss,
då kanske stammen af sig sjelf sammanflätar sig med
kristendomen och stam emot stam skall den döda
barken gå bort och de friska sammanväxa, liksom de
fordom varit ämnade att växa samman eller, som man
kallar det, äro historiskt sammangjutna med hvarandra.
Då’, tillade han, ’skall der genom hela menniskoslägtet
gå en enda helig hviskning, som ett gemensamt
lösningsord för alla trons former - "Jag vet att min
Förlossare lefver."’
"Hm", sade prosten, "hm, den der juden skulle
det vara roligt att hä fått träffa."
"Det kan också bli händelsen. Han är nu i
bo-husländska skärgården på en forskningsresa lika med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
