Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett steg tillbaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
en syster. Det skulle varit så ofantligt mycket, tyckte
hon, som hon haft att säga en bror eller en syster,.
fastän hon vid närmare besinning ej visste just hvad,
"Er bror har varit mycket sjuk", sade hon till
Axel.
"Ja, mycket sjuk", blef hans enstafviga svar.
"Har han länge varit sjuk?"
"Ja, öfver ett år."
"Han lider mycket?"
"Ja."
"Ni är så fåordig."
"Ja, bästa Adelaide, jag har ej mycket att säga
derom; jag har, som ni vet, varit utrikes hela tiden
- och jag känner knapt min bror. Det är en
tradition, men ej annat, ty sedan jag kom till er har jag
ej sett honom - och ser honom ej heller nu."
Det var en i synnerhet, som löjtnant Gustaf
visade artighet, och det var patronessan Abelina
Silfver-gren, hvilken i sin vackra negligé och sina moderna
klädningar tog sig ganska fördelaktigt ut. Patronen
omgaf väl oupphörligen sin unga hustru, men detta
vaktmästeri tycktes snarare locka den bleka löjtnanten
än afskräcka honom. Han talade en gruflig mängd
politik med patronen och lät denne utbreda sin
fraseo-logi, som en påfogel stjerten, under det att han med
den finaste artighet, med de nättaste åsyftningar,
smickrade frun. Patronen fick sålunda ofta sjelf släppa till
råsockret, af hvilket löjtnanten gjorde karameller, och
sjönk verkligen tum efter tum i sin hustrus ögon.
Patronessan drog en djup suck emellanåt, då
hennes man höll tal, ty hans föredrag kunde ej kallas
tala. Han hade nämligen så ofta vid riksdagen höjt
sin stämma och fått en sådan vana att vara vidlyftig,
att det ej var honom möjligt att fatta sig kort.
Prosten Pihls hade varit omkring åtta dagar i
staden, oupphörligen upptagna af kalaser och
bjudningar, hvilka snart förlorade nyhetens behag och
föreföllo dem något enformiga. Ändtligen, mest på
Adelaides och prostinnans begäran, började prosten tänka
på hemresan; ty han för sin del tycktes hä glömt att
han var borta! Nu blef det honom klart att man
måste resa, och kassans tillstånd blef en ökad anled-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
