Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En huslig scen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
barnen och guvernanten. På eftermiddagen ville han
gå upp till sin hustru, men dörren var stängd, och
något senare sqvalpade man ut vatten i trapporna,
ty patronessan skulle hä ett aromatiskt bad.
Allt hopp att få se henne var således för den
dagen ute. Han tackade ändå Gud att svärmor och
svägerskan ej skulle få veta af saken innan han hunnit
ingå försoning; men mot sjutiden kom majorens
appelkastade hästar uppför allén med gamla kareten,
och majorskans och fröken Enochinas ansigten sågos
i kuren.
Patronen bleknade.
Hvad var att göra? Han öfverlade ej många
ögonblick, utan befalde frarn sin vagn - och reste just
under det att åskmolnen samlade sig deruppe hos frun.
Det gifves vissa menniskor, som man i vanliga
fall ej just kan med, men till hvilka man alltid flyr,
då det gäller. Dessa äro af det slags hederligt folk,
som säga sin tanke rent ut och omöjligen kunna låta
fem vara jemnt. De komma således ofta att säga
sanningar, som kunnat vara osagda och som misshaga,
och derföre sätter man sig öfver dem, småler åt dem
som besynnerligheter eller förkättrar dem som irrlärige.
De äro dock rena och bottenklara som en källa
i gröngräset, alltid af samma värmegrad, alltid lika
rika, evigt lefvande i samma åder.
Så länge man har champagne och sherry,
dricker man ej vatten, kastar man ej en blick på källan;
men då sjukdomen kommer, febern genomilar hvarje
puls, då längtar man dit för att få en läskande dryck
ur dess rena våg, som aldrig gifvit något rus och hvars
klara spegel alltid återgifvit bilden utan smicker.
Doktor Georgsson var just en sådan natur, en
"besynnerlig menniska", en person, som man till och
med var rädd för, emedan han alltid sade sin tanke
öppet och utan menniskofruktan; men som man ändå
i sitt hjerta höll af, fastän man ej ville bekänna det
ens för sig sjelf.
Emellertid var det nu till honom patron Silfver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
