Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En huslig scen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
281
Jungfrun flyttar i dag, unga herr Appel likaledes; min
hustru behöfver ingen kammarjungfru eller någon
näsvis drängslyngel. Salig Sara hade intetdera.*
Patronen antog en vördnadsbjudande ställning,
hans ögon blickade stolt och befallande omkring sigr
han spelade rollen af en fältherre, som i stridens
ögonblick utdelar sina befallningar.
"Finetta går icke ett steg, eljes slår jag armar
och ben af henne."
"Fullborda din roll och slå ett värnlöst
fruntimmer", sade patronessan, blek och darrande af vrede
och fruktan.
"Ja, patron kan just hedra sig med att slå en
stackars värnlös flicka blå och blodig", ropade Finette
och föll på knä bredvid sin herskarinna, som genast
slöt henne i sin famn.
"Det är för min skull du lider, arma flicka, det
är för min skull", sade patronessan.
"Jag dör hellre än öfverger er", blef
kammarjungfruns svar.
I allt detta låg någonting dramatiskt, som verkade
på patronen, hvilken nu först begrep att han burit sig
hjertans dumt åt; men han begrep ej någon annan
utväg. För att dock qvarlemna ett outplånligt intryck,
gick han sin väg, smällande igen dörren med fart.
"Är han borta? Gud! han mördar mig - det är,
som löjtnanten sade, en rå natur/
"Och hota mig med stryk", började Finette, "jag
ville just önskat att han slagit mig - ack, söta
pa-tronessa, lemna huset genast!"
Patronen hade hoppats att hans hustru, när hon
en gång fick se honom riktigt ond, skulle rätta sig,
om ej af kärlek, dock af fruktan. Att all hans
uppmärksamhet, allt hans fjesk, alla gåfvor och skänker
uträttat intet, fann han tydligt - nu stod att försöka
om ej allvar, till och med desperation skulle hjelpa^
Han förbjöd strängeligen att någon häst finge gå
ur stallet och ämnade vid middagen anslå mildare
toner, så att han fick tala förnuft på eftermiddagen.
Men när middagen kom, visade sig ej frun; ty hon
var sjuk och således måste han sitta der ensam med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
