Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Redovisning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
342
Jo alla, eller för att uppräkna dem, doktorn och
hans syster, Axel Herrman och Adelaide, prosten Pihl
och herr bokhållaren Glysisvall samt några vänner
dessutom, som, om jag skulle nämna deras namn,
vore utan vigt, och hvilka jag således förbigår, för
att ej behöfva berätta er äfven deras lefnadsöden.
Axel och Adelaide hade nyss blifvit vigda, då doktorn
föreslog att sällskapet skulle tillbringa den sköna, lugna
aftonen i hans lilla paradis, der nu allt stod i sin
högsta fägring och dit han också låtit förflytta all
trakteringen.
Och Axel Herrman hade upprättat en real- och
arbetsskola - något som aldrig bort skiljas åt. Det
är en olycka att vi skiljt handarbetet från själens
arbeten, att vi tro att det ena utesluter det andra -
det är detta som är orsaken till den halfhet, som
vidlåder oss - och som är grundlagd i vår uppfostran.
Vi fostras till själsmenniskor eller till arbetsmenniskor.
Den så kallade bildade hålles okunnig i de allra
enklaste handgrepp, i hvarje liten färdighet; den arbetande
klassen hålles i okunnighet om de oändliga skatter
ett klart vetande förmår locka fram hvar helst det
vänder sig med sin slagruta - och följden är å ömse
sidor ett eländigt beroende, hvari den ena halfvan af
en riktig menniska måste stå till den andra halfvan.
Det var genom en förenad kunskaps- och slöjdskola
Axel Herrman sökte att fylla denna lucka. Företaget
hade, om ej annat, för sin nyhet vunnit tillopp och
borde lyckas. Detta hopp var det kapital, på hvilket
de begge unga grundlade sin framtid.
"Mina vänner!" sade doktor Georgsson, då han
fattade glaset. "Vi stå här i den fria naturen, under
det blå hvalfvet, som Gud bygt öfver sin härliga
skapelse - jag, fastän jag vet att Han lefver
öfverallt, tycker dock alltid att jag är honom närmare, då
jag står fri i den öppna, härliga naturen. Jag vill tala
om för er en gammal historia. Det var en gång en
fattig gosse, han var tolf år gammal, hans föräldrar,
ett par fattiga men redliga menniskor, lågo begge
sjuka, döende, längtande efter hjelp - men de hade
ej råd att nu skicka ett bud till läkare, ännu mindre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
