Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Redovisning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
343
att kosta ut penningar på de dyra ting, som allena
varit i stånd att rädda dem.
"Då stod gossen vid deras säng och gret och hans
syster, yngre än han, bad och gret bittert. Men det
hjelpte icke - de goda menniskorna försmäktade; ty
de voro fattiga. Om, tänkte gossen, jag kunde bota
dem, och kanske Gud, som är troligt, lagt räddningen
strax bredvid mig - om jag förstode att taga just
det, som kunde återupplifva deras sjunkande kraft.
Ack! så kärleksfull är Gud, att han visst icke bestämt
att endast den rike kan få bot, det är icke Han, utan
vår egen fåkunnighet, som gör att vi söka vår
räddning fjerran från och tro den i samma mån säker som
den är dyr och konstig. - Så tänkte den fattige
gossen i sin okunnighet - och här står han med sina
kunskaper och bekänner detsamma - ty han tror nu
som förr på Guds rättvisa barmhertighet – han vet
att rikedomen icke förmår öppna en enda af lyckans
många portar - och icke helsans heller.
"Men nog af! den fattige gossen vandrade med
sin syster ut ur hemmet. Han fick hjelp - han kunde
bli en man för sig - ser ni, det är gamle Georgsson,
som talar om sig sjelf.
"Jag skulle hä lefvat utan ändamål, om jag icke
sökt ett mål. Jag har länge sökt det förgäfves - nu
har jag funnit det. Jag och min syster äro gamla,
men vi vilja ändå lefva i andras minne, då vi falla
ifrån - det är en mensklig svaghet, men den
förlåtligaste af alla. Således, käre vänner! Jag har lefvat
sparsamt, min syster har hulpit fram sig med litet;
jag har samlat en liten skatt, och I, mina barn, du
Adelaide, du stackars hittebarn, du förskjutna, du
glömda och sedan snart sagdt dyrkade varelse - kom
hit till gamle Georgsson - han vill säga dig något."
Adelaide störtade i den gamles armar.
"Se här", hviskade han till henne, sedan han fört
henne bort i en gång, "är ett bref till dig, det får du
ej bryta förrän du kommer hem, hör du. - Nu
fortsätter jag talet. - Ja, mina vänner, jag har gifvit
Adelaide några skriftliga råd, jag vill ej här upprepa
dem; nog af, jag skänker åt Adelaide mitt kapital,
det är ej stort. Se så - inga tacksägelser", afbröt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
