Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Redovisning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
344
han sig sjelf skrattande med tårar i ögonvrån, "vet
ni - jag håller sällan tal; men jag ville ändå försöka
- det gick ju icke så rasande, eller hur?"
"Hm, det var mycket rörande", mumlade prosten.
"Det var såsom ur en bok", yttrade kontoristen
Glysisvall, "alldeles som om det varit skrifvet af Sturm,
alldeles såsom hans betraktelser öfver naturen."
Doktorn klingade på glaset. "Vet ni hvad - jag
ar ej skrockfull, men tror ändå att de döda icke äro
döda, att de till och med kunna förnimma våra
tankar. Om så är - och hvarför skulle det ej så vara
- så få vi ej glömma gamle Simon Sellner. Gamle
Simon! du hade ett långvarigt brott på ditt hjerta;
men du sökte försoning - och du är försonad - din
beräkning var utan värden, och den, som ser allt, vet
hvarför den blef det; men tack för dina sista år, tack
för din ånger, för din kärlek, för allt, som försonade
dig med verlden och himmelen. En skål för den
dödes minne!"
Alla drucko skålen djupt rörda; men i kontoristen
Glysisvalls glas föll der en tår - och han skyndade
bort. Efter en stund kom han igen skrattande med
sin vanliga gnäggning. "Hä hä hä, jag är illa
disponerad, hä hä, i dag, jag blef riktigt rörd, då salig
patrons skål dracks."
Då fattade Georgsson den gamle sifferkarlens torra
hand och sade: "Ordet säger: Jag skämmes ej för
min Herra - kom ihåg, min vän, att vi ej behöfva
skämmas för att en god, en tacksam tanke
genomglödgar vår själ, det är ändå Guds röst och ingen
annans."
Om aftonen följde man de nygifta hem i deras
egen boning. Doktorn och hans syster och prosten
Pihl följde dem upp.
Då de kommo in i sängkammaren blef Axel högst
förundrad att bland mahognymöblerna, som han skaffat,
upptäcka en grann ljusblåmålad klocka, liksom
inkrupen i ena hörnet. Han kastade en blick på doktorn,
som smålog.
"Ack!" ropade Adelaide, "der är klockan med det
ljusblå fodret. - Tack, onkel Georgsson, tack! den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
