Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. DEN TEKNISKA UTVECKLINGEN - G. F. Göransson och bessemerprocessen av förutv. verkställande direktören i Jernkontoret doktor Axel Wahlberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104 BESSEMERMETODENS LYCKLIGA GENOMFÖRANDE
övertygad var Göransson om detta, att han redan under detta sitt
besök i London inköpte rätten till metodens utnyttjande för egen del.
Under hösten femtiosju pågingo de första försöken med densamma
vid Edskens masugn. Resultaten voro emellertid föga uppmuntrande.
Försöken drogo ut längre på tiden samt förbrukade mera pengar än
beräknat, och samtidigt måste hans firma under trycket av de
bekymmersamma tiderna göra cession.
Tack vare förlagslån från Jernkontoret kunde försöken fortsättas
under första hälften av 1858, men gåvo föga bättre resultat än de
tidigare. Gången under färskningsförloppet var för kall, och det
erhållna stålet slaggigt och ojämnt. Felet låg däri, att kvantiteten bläster
var för liten, varigenom färskningstiden blev för lång och stålet kallt.
Tydligt förstod man sig ej på några egentliga kalkyler. Man gick på
känn, och såväl Bessemer som hans medhjälpare predikade ständigt
om nödvändigheten att hålla högt blästertryck. Men detta medförde
minskad blästervolym. Härom berättade konsul Göransson
personligen för mig i början av 90-talet, samt att han under en sömnlös natt,
då han praktiskt taget givit upp allt hopp och så gott som beslutat
sig för att nedlägga försöken vid Edsken, plötsligt fick den idén, att
man kanske hela tiden varit inne på en oriktig väg, då man för att få
upp blästertrycket successivt minskat formareorna. Måhända skulle
man ha gått den motsatta vägen och i stället ökat desamma för att få
in mera luft. Så övertygad var han om framkomligheten på denna väg,
att han följande dag gav order om att helt enkelt fördubbla formareorna
— och detta i trots av att samtliga hans tekniska medhjälpare avrådde.
Och så kom den minnesrika »Fredriksdagen», den 18 juli 1858,
då den första blåsningen i den nymurade ugnen ägde rum.
Blås-ningstiden gick ned från 25 minuter till 10. Man fick ett lättflytande,
slaggfritt stål, som på ett utmärkt sätt lät sig smida, välla och bearbeta
på alla sätt. Metoden var lyckligen genomförd.
För att i någon mån fatta innebörden härav, bör man erinra sig,
att vid den ifrågavarande tiden världens kommunikationsväsen
genomgick en allt omfattande nydaningsperiod. Till sjöss genom seglens
ersättande med ångmaskiner och träfartygens utbyte mot skepp av
plåt. Till lands genom diligensens och andra häståkdons successiva
slopande och järnvägarnas anläggande. Allt detta krävde järn och stål
i en utsträckning, som dittills varit oanad. Men just här stötte man på
hart när oöverstigliga svårigheter. För det mjukare järnet var man i
utlandet hänvisad till puddeljärnet och i Sverige till lancashire. Men
detta ställde sig dyrt i tillverkning och lämnade för övrigt ej den jämna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
