Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. DEN TEKNISKA UTVECKLINGEN - Järnverkets tekniska utveckling. Av tekniska direktören vid Sandvikens järnverk Lars Yngström - Metallurgiska avdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VEDELDNING I MARTINVERKET
155
uppförda. Gasen för detta genererades enligt det s. k.
halvvatten-gassystemet, d. v. s. genom ångas inblåsande genom glödande
koks. Denna anläggning omfattade ugn nr 5 på 4 ton, som
igångsattes i december 1909 och nr 6 på 6 ton som kom igång i medio
av 1915.
Dessa ugnar för halvvattengas arbetade i och för sig rätt bra, men
bränslekostnaden blev högre än vid de vanliga martinugnarna, och
förhoppningarna på att komma ned till särskilt låga svavelhalter i
stålet gingo ej i uppfyllelse. På grund av svårigheten att under
världskriget anskaffa koks avställdes dessa ugnar, den sista i januari
1917, och kommo därefter ej mera i drift.
För att fylla det ökade behovet av martinstål, uppfördes i ett skepp
öster om och i anslutning till det sist byggda martinverket tvenne nya
ugnar, vardera på 16 ton. Ugnen nr 7 drogs på april 1914 och nr
8 juli 1916, båda med sur infodring.
Under kriget tvangs man över till vedeldning i större skala. Som
bränsle användes dels ved, dels stubbar, och 1917 uppfördes en
bugg-maskinsanläggning (A 41) för överförande av veden till flis samt en
stubbklippningsanläggning (A 40) för stubbarnas sönderdelning till
lämplig storlek. Detta stubbränsle var synnerligen lämpligt för
gas-generering. Ar 1928 byggdes en andra huggmaskinsanläggning (A 48)
för ribbved, som kunde köpas till relativt billigt pris från närliggande
sågverk, men den därav framställda flisen hade stor vattenhalt. Ved
som legat på upplag en sommar och torkat, kunde däremot utan
olägenhet användas på generatorerna. För torkning av sur flis uppfördes
därför samma år på östra sidan om martinverket nr 2, en torkanläggning
(A 51), system Pehrsson. Här torkas flisen i en roterande trumma
genom i densamma från martinverket införda varma rökgaser.
Efter kriget återgick man för de basiska ugnarna till engelska
stenkol, men för att erhålla en svavelren gas vid tillverkning av surt
material användes alltjämt ved antingen enbart eller i blandning
med stenkol. Härigenom har det blivit möjligt att hålla svavelhalten
i det sura stålet nere till c:a 0.010 °/0. Största vedkvantitet, som något
år förbrukats i martinverket, har uppgått till 101 000 kbm år 1918,
därav 16 % stubbved.
Järnsvamp från Höganäs började användas för martinverket år 1911
och har sedan dess alltjämt ingått i beskickningen för sura stålet.
Högsta årsförbrukningen av järnsvamp har varit 4 000 ton år 1929.
Samtidigt med byggandet av den första martinugnen uppfördes en
mindre schaktugn (A 27) för bränning av dolomit jämte anordning för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
