Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. DEN TEKNISKA UTVECKLINGEN - Järnverkets tekniska utveckling. Av tekniska direktören vid Sandvikens järnverk Lars Yngström - Metallurgiska avdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN FÖRSTA ELEKTROSTÅLUGNEN
157
produktionen av martinstål, som uppnåtts något år, var 1956, då
tillverkningen uppgick till något över 58 000 ton göt, därav något mer
än hälften basiskt material.
Elektr oståltillverkningen.
Före år 1920 hade icke tillverkats elektrostål vid Sandviken. När
detta år en elektrostålugn anskaffades, föll valet på en induktionsugn
av Fricks konstruktion, en modifikation av den av ingenjör Kjellin
på sin tid i Gysinge konstruerade första elektriska induktionsugnen
för smältning av stål. En då bland svenska metallurger företrädd
uppfattning, att den i tekniskt avseende mera fulländade
ljusbågs-ugnen ej vore lämplig för tillverkning av högvärdigt stål, närmast
på grund av den starka överhettningen stålet ansågs bli utsatt för i
ljusbågen, torde hava vägt ganska tungt i vågskålen till förmån för
en induktionsugn.
Ugnen, som var byggd för 4 tons smältkapacitet, hade tidigare varit
i drift vid Guldsmedshyttan och uppställdes nu i A 55, ungefär på den
plats, där martinugn nr 6 tidigare stått. Den igångsattes den 10
dec. 1920.
Frickugnen bestod av ett ringformigt ugnsrum av cirka 2 m
diameter, i sektion av en öppen ränna av 560 mms höjd och 525 mms
medelbredd samt i centrum av ugnen av en transformator, som
matades från en 575 kW-generator med en-fas växelström av 9.7
perioder. Ugnsrummet infodrades lämpligast med österrikisk
sinter-magnesit. Starten tillgick så, att ugnsvalvet lyftes av, och en efter
ugnsrummets form gjuten stålring av c:a 1 600 kg vikt inlades,
varefter valvet lades på, och strömmen slogs till. Genom i den
inlagda ringen inducerade virvelströmmar uppvärmdes densamma
så småningom till smältning, varefter tillsattes skrot och eventuellt
legeringsmetaller. En sådan start av ugnen tog en tid av c:a 90
timmar.
På grund av ugnens konstruktion måste en efterföljande stålcharge
alltid igångsättas med en viss mängd flytande stål i ugnsrummet;
detta arbetsförfarande förutsätter antingen att en försmältningsugn
tages i anspråk, eller att varje färdig charge endast delvis (intill
70 %) uttappas ur ugnen, varvid återstoden kvarlämnas såsom
kortslutningskrets för den närmast efterföljande chargen. Båda
metoderna hava kommit till användning, den förra såsom duplexförfarande
i samdrift dels med bessemerverket, dels med martinverket och dels
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
