- Project Runeberg -  Ett svenskt jernverk : Sandviken och dess utveckling 1862-1937 /
152

(1937) [MARC] - Tema: Metals
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. DEN TEKNISKA UTVECKLINGEN - Järnverkets tekniska utveckling. Av tekniska direktören vid Sandvikens järnverk Lars Yngström - Varmvalsverks- och Smidesavdelningen - Kallvalsverk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

152

STORA ÅNGHAMMAREN FLYTTAS

bara svenska träkolsstålet överflödigt i de fall, då ej alldeles extra
kvalitetsfordringar skola uppfyllas. Den rationalisering, som här
utfördes för tillverkningen av det tyngsta smidet i och med den stora
ånghammarens ersättande med den hydrauliska
smidespressanlägg-ningen på 2 000 ton, B 20 uppsatt 1919, har huvudsakligen kommit
till nytta för tillverkning av ämnen för breda band samt för
utsmidning av valsar för brukets eget behov. Av de smidda produkterna ha
blott knippsmitt stål samt sten- och smidesverktyg år efter år
bibehållit ungefär samma tillverkningskvantitet. Den maskinella
utrustningen var som störst år 1916 och bestod då av 12 större och mindre
hammare.

Den stora ånghammaren sattes ur drift i sept. 1920. Tillfälligt
var den i gång i aug. 1922 för vissa jämförelser med smide i den stora
smidespressen. 1935 flyttades den från sin plats, då utrymmet
behövdes för annat ändamål, och blev uppsatt i kontorsparken, där den
bildar en dubbelportal över vägen, som leder upp till stora kontoret,
en hederlig gammal veteran, som minner om svunna tider. Att
den har en ädel resning och vackra linjer betygas bland annat därav,
att en besökande, som torde ha varit mera estet än tekniker, inför
Storhammaren ställde den frågan: »Vilken arkitekt är det, som har
ritat det där monumentet.»

KALLVALSVERK.

Tanken på att kallvalsa band synes i Sandviken ha uppkommit
under 1882, då frågan diskuterades med brukets agent i Paris, Monsieur
Bruckner. Genom hans förmedling kom Sandviken i förbindelse
med en Monsieur E. Parent i Paris, och den 15 januari 1885 beställes
ett valsverk med valsstol av smidesjärn och valsar av härdat stål.
Valsarnas diameter var 130 m/m och längd 215 m/m. M. Parent
skulle ej endast leverera valsverket med tillbehör, han skulle även
sända en arbetare, som kände till valsning, glödgning, betning,
härdning, blåning och skärning av stålband vid deras förarbetning
till urfjäderstål, snörlivsplanschetter och sågar för den franska
marknaden. Detta valsverk sattes i gång den 11 maj 1885, men man
fann mycket snart, att det var för svagt, och att arbetaren, Pollossat,
icke hade erfarenhet i stålvalsning utan bara från — guldvalsning.
Valsverket var avsett för nedvalsning av 80 mm breda stålband, men
man gjorde försök med 50 mm band och fann då, att redan vid så
svaga valstryck att reduktionen av bandtjockleken uppgick till endast

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:55:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sandviken/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free