Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Ungdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Monte Solaros väldiga kontur med sina stränga stup och
dystra klippor.
- Jag vill klättra upp på det där berget med detsamma,
sade jag.
Men Gioia delade inte min iver. Sjuhundrasjuttiosju branta
trappsteg huggna i klippan av Timberio själv ledde dit upp,
och halvvägs i en mörk grotta bodde en varulv som hade ätit
upp en hel mängd cristiani. Där trappan slutade låg Anacapri,
men där bodde bara gente di montagna och rövare, inga
forestieri kom någonsin dit och själv hade hon aldrig varit där.
Det vore bra mycket bättre att ge sig upp till Villa di Timberio
eller Arco Naturale eller till Grotta di Matromania.
- Nej, jag har inte tid, jag vill klättra upp på Monte Solaro
med detsamma.
Tillbaka till piazzan just som campanilens gamla klockor
ringde tolv för att tala om att makaronerna var färdiga. Ville
jag inte åtminstone äta lunch först under den stora palmen
i Albergo Pagano? Tre piatti, vino a volontà, prezzo una lira.
Nej, jag behövde ingen mat, jag måste upp på toppen av det
där berget genast.
- Addio, Gioia bella, bella! Addio Rosina!
- Addio, addio e presto ritorno! Oh, presto ritorno!
- È un pazzo inglese, var de sista ord jag hörde från Gioias
röda läppar när jag driven av mitt öde sprang uppför de
feniciska trappstegen till Anacapri. Halvvägs uppför den
branta vägen hann jag ifatt en kvinna med en stor korg apelsiner
på huvudet. - Buon giorno, signorino! Hon ställde ner korgen
och gav mig en apelsin. Ovanpå apelsinerna låg en packe brev
och tidningar inknutna i en röd duk. Det var gamla Maria
Porta-Lettere som två gånger i veckan bar posten till
Anacapri, sedermera min vän för livet; jag såg henne dö vid
nittiofem års ålder. Hon fumlade bland breven, valde ut det
största kuvertet och ville veta om det var till Nanina la
Crapara som väntade på la lettera från sin man i Amerika.
Nej, det var det inte. Kanske det här? Nej det var till signora
Desdemona Vacca.
- Signora Desdemona Vacca? upprepade Maria
Porta-Lettere misstroget. Kanske menar de la moglie dello Scarteluzzo,
tillade hon betänksamt. Nästa brev var till signor Ulisse
Desiderio. - Jag undrar om de inte menar Capolimone,
funderade Maria Porta-Lettere, han fick ett precis lika stort brev
förra månaden. Nästa brev var till gentilissima signorina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
