Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Lappland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i handen, men du svarade nej. Följande dag skickades du till
skolan i staden och fick inte komma hem förrän till jul. På
juldagen åkte ni allesammans till julottan. En flock vargar
följde efter släden när ni åkte över sjön, det var en sträng
vinter och vargarna var hungriga. I kyrkan brann hundratals
ljus och framför altaret stod två julgranar. Hela församlingen
sjöng Var hälsad sköna morgonstund. När psalmen var slut,
sa du till din far att du var ledsen att du bitit honom i handen,
och han klappade dig på huvudet. På vägen hem över sjön
försökte du hoppa ur släden, du sa att du ville följa spåren
efter vargarna för att se vart de tagit vägen. På eftermiddagen
var du försvunnen igen och man sökte dig förgäves hela
natten. På morgonen hittade skogvaktaren dig sovande under
en gran. Det var vargspår runtomkring i snön och
skogvaktaren sa att det var ett rent under att de inte ätit upp dig.
Men det värsta var under sommarferierna, när pigan hittade
en dödskalle under din säng, en skalle med en röd hårtofs i
nacken. Din mor svimmade och din far gav dig det värsta
kok stryk du någonsin fått och låste in dig i ett mörkt rum på
vatten och bröd. Det uppdagades att du natten förut hade
ridit till kyrkogården, brutit dig in i gravkapellet och tagit
skallen från en benhög nere i källaren. Prosten, som varit
rektor i en storskola, sa till din far att det var något oerhört
att en pojke på tio år hade begått en sådan synd mot Gud
och människor. Din mor som var mycket gudfruktig kunde
aldrig glömma det. Hon var nästan rädd för dig allt sedan
dess, och hon var inte den enda. Hon sa att hon inte förstod
hur hon kunnat ge livet åt ett sådant vidunder. Din far sa
att du inte hade blivit avlad av honom utan av djävulen själv.
Hushållerskan påstod att alltsammans var ammans fel, hon
hade förhäxat dig genom att hälla någonting i din mjölk och
hon hade också hängt en vargklo om halsen på dig.
- Men är det verkligen sant allt vad du nu berättat om
min barndom? Jag måtte sannerligen ha varit ett underligt
barn!
- Vartenda ord jag sagt dig är sant, svarade tomten, vad
du berättar för andra är jag inte ansvarig för, du blandar alltid
ihop verklighet och dröm som alla barn brukar göra.
- Men jag är inte längre något barn, jag fyller tjugusju
år nästa månad.
- Visst är du ett stort barn, annars skulle du aldrig kunnat
se mig. Det är bara barn som kan se oss tomtar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
