Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Napoli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från första stund. Han var en ovanligt vacker man, lugn och
tystlåten, alldeles olik den vanliga napolitanska typen. Han
kom från Abruzzerna. Det var genom doktor Villari som jag
först hörde talas om Il Convento delle Sepolte Vive, Klostret
för de Levande Begravna, en dyster gammal byggnad i
gathörnet intill, med små gotiska fönster och en massiv järnport,
mörk och tyst som en grav. Var det sant att nunnorna bars
in genom järnporten, liggande i dödssvepning i likkistor och
att ingen nunna någonsin lämnat klostret levande?
Ja, det var sant, nunnorna hade absolut ingen förbindelse
med yttervärlden och fick varken se eller bli sedda av någon
människa. Vid de få sjukbesök han själv gjort i klostret hade
alltid portvakterskan gått några steg framför honom ringande
i en klocka för att varsko nunnorna att stänga in sig i sina
celler.
Var det sant vad padre Anselmo, deras biktfader, hade
berättat för mig, att klosterträdgården var full av antika
marmorfragment?
Ja, det var nog sant, han hade hört sägas att klostret var
uppfört på ruinerna av ett romerskt tempel.
Min kollega tycktes finna nöje i att tala med mig, han
sade att han inte hade några vänner i Napoli. Liksom alla
från hans provins föraktade han napolitanarna. Vad han hade
varit vittne till sedan kolerans utbrott, kom honom att avsky
dem mer än någonsin. Det var svårt att inte tro att Guds
straff drabbat syndastaden. Sodom och Gomorra var
ingenting i jämförelse med Napoli. Hade jag inte sett vad som
försiggick i fattigkvarteren, på gatorna, i de infekterade
husen, till och med i kyrkorna medan man bad till ett helgon
och förbannade ett annat? En våg av lusta svepte över hela
Napoli, sedeslöshet och last hade fritt spel inför själva dödens
ansikte, överfall på kvinnor var så vanligt att ingen anständig
kvinna vågade sig ut på gatan.
Han tycktes inte vara rädd för koleran. Han sade att han
kände sig fullkomligt säker under madonnans beskydd. Hur
avundades jag honom inte hans tro! Han visade mig två små
medaljonger som hans hustru hängt kring hans hals den dag
koleran bröt ut, den ena av Madonna del Carmine, den andra
av Santa Lucia, hans hustrus skyddshelgon, hon hette Lucia.
Hon hade själv burit den lilla medaljongen om halsen sedan
hon var barn.
Jag sade att jag mycket väl kände till Santa Lucia, jag visste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
