Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Doktorer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på sin gyllene honung som borde delas ut bland dem som
inte hade någon honung att breda på sitt dagliga bröd.
Hopplöst obotliga missdådare, kallblodiga mördare och
dylika brottslingar borde istället för en relativt bekväm
livstidsinternering, som kostar staten mer än en frisäng på ett
sjukhus, förlänas en smärtfri död, inte som straff, för vi har
ingen rätt att straffa, men till andras legitima skydd. Än en
gång har England visat rätta vägen. Dylika förbrytare har
ej rätt att klaga över att samhället behandlar dem illa. På
grund av sina brott belönas de med det största privilegium en
dödlig kan nå, ett privilegium som vanligen inte förunnas
deras medmänniskor som belöning för dygd - en hastig och
smärtfri död.
Norström rådde mig att avstå från att reformera samhället
och istället koncentrera mina ansträngningar på mitt eget
yrke. Hittills hade jag ingen rätt att beklaga mig över
resultatet, sade han. Norström hyste emellertid allvarliga
tvivelsmål rörande mitt förslag att gå omkring som en vis man och
byta mina tjänster mot patienternas lösegendom. Han höll
fast vid sin tro på att det gamla systemet att skriva räkningar
var att föredra. Jag sade att jag inte var så säker på det.
Också om det var sant att några av mina patienter efter flera
obesvarade brev med begäran om räkning hade farit sin väg
utan att betala alls - något som dock aldrig hänt med en
engelsk patient - så hade istället andra sänt mig mycket större
summor än jag någonsin skulle begärt om jag skrivit ut
räkning åt dem. Fastän erfarenheten lärt mig att de flesta av
mina patienter tycktes föredra att skiljas från sina pengar
framför att skiljas från sina ägodelar, hade jag mer än en
gång med gott resultat tillämpat mitt ovan föreslagna system.
En av mina käraste tillhörigheter var en gammal lodenkappa
som jag en gång tog från miss C. samma dag hon reste till
Amerika. Medan hon åkte omkring med mig i min vagn för
att hinna utgjuta sig tillräckligt över sin eviga tacksamhet
och omöjligheten av att betala mig för att jag räddat hennes
liv, föll mina ögon på lodenkappan över hennes knän. Det
var just en sådan kappa som jag önskade mig. Jag svepte
kappan kring mina ben och sade att jag tänkte behålla den.
Hon sade att det var en gammal kappa som hon köpt för
tio år sedan i Salzburg, hon tyckte mycket om den. Jag sade
att det gjorde jag med. Hon föreslog att vi skulle fara direkt
till Old England, hon skulle vara glad att få ge mig i present
212
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
