Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Doktorer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den dyrbaraste skotska cape som fanns. Jag sade att jag redan
hade en skotsk cape. Jag måste tillägga att miss C. var en
tämligen nervös dam som i åratal vållat mig besvär. Hon
blev så ursinnig att hon hoppade ur vagnen utan att ens säga
adjö, nästa dag for hon till Amerika. Jag har aldrig återsett
henne.
Jag kommer också ihåg fallet lady Maud B. Hon kom till
Avenue de Villiers för att säga farväl före sin avresa till
England. Hon sade att hon tre gånger förgäves skrivit efter
sin räkning, jag hade försatt henne i en mycket pinsam
belägenhet, hon visste inte vad hon skulle göra. Hon
överhopade mig med lovord över min skicklighet, alla hennes
ägodelar kunde inte gälda hennes återvunna hälsa. Jag
lyssnade med välbehag till detta myckna beröm från en så vacker
ung dam. Medan hon talade beundrade jag hennes nya
mörkröda sammetsklänning, och det gjorde också lady Maud själv
med belåtna sidoblickar i den venetianska spegeln Över
kaminen. Jag såg på hennes långa smärta figur och sade att jag
skulle kunna ta emot hennes nya klänning, det var precis det
plagg som jag behövde. Hon brast ut i klingande skratt som
snart utbyttes i bestörtning när jag förklarade att jag
tänkte sända Rosalie till hennes hotell klockan sju för att hämta
klänningen. Hon reste sig upp blek av raseri och sade att
hon aldrig hört talas om något sådant. Jag svarade att jag
ansåg det mycket sannolikt. Hon brast i gråt och rusade ut
ur rummet. Några veckor senare mötte jag den engelske
ambassadörens hustru på den svenska legationen. Den
älskvärda ambassadrisen sade att hon inte glömt bort den
lungsiktiga engelska guvernanten som jag rekommenderat till
henne, hon hade till och med skickat henne en inbjudan till
garden partyt på ambassaden.
- Visst ser hon mycket sjuk ut, sade ambassadrisen, men
hon kan omöjligt vara så fattig som ni säger, jag är säker på
att hon beställer sina kläder hos Worth.
Det förargade mig att Norström sade att min svårighet
att skriva räkningar och inhösta arvoden utan att rodna
berodde på fåfänga och högfärd. Om Norström hade rätt så
var sannerligen mina kolleger märkligt fria från den
svagheten. De skickade allihop räkningar precis som skräddare
och skomakare och stoppade gladeligt i fickan den louis
d’or deras patienter stack åt dem. I många mottagningsrum
hörde det till och med till etiketten att patienten skulle lägga
213
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
