Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. La Salpêtrière
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och sex grisar och hade därför kommit för att ta flickan med
sig hem, hon var stark som en karl och de började bli för
gamla att sköta gården ensamma. De var så trötta av den
långa nattresan på tåget att de hade måst sätta sig på en bänk
och vila en stund. Ville jag inte vara snäll och visa dem vägen
till köket? Jag sade att de måste gå över tre inre gårdar och
sedan genom oändliga korridorer, det var nog bäst att jag
visade dem till köket själv och hjälpte dem att hitta dottern.
Gud vet hur många små kökspigor det fanns i det ofantliga
köket där det lagades mat för nära tretusen magar! Vi
traskade iväg till kökspaviljongen, gumman pratade hela tiden om
deras äppelträn, deras potatisskörd, svinen, korna, den
utmärkta osten som hon gjorde. Hon plockade fram ur sin korg
en liten fromage de crème som hon gjort åt Geneviève och
sade att hon skulle bli mycket glad om jag ville ta emot den.
Jag betraktade henne uppmärksamt när hon räckte mig osten.
Hur gammal var Geneviève?
Hon hade nyss fyllt tjugu.
Var hon en vacker flicka med mycket ljust hår?
- Hennes far säger att hon ser ut som jag när jag var ung,
svarade den gamla modern enkelt.
Gubben bekräftade hennes ord med en nickning på huvudet.
- Är ni säkra på att hon är anställd i köket? frågade jag
med en ofrivillig rysning och såg uppmärksamt på gummans
rynkiga ansikte.
Istället för att svara trevade gubben i den ofantliga fickan
på sin blus och räckte mig Genevièves senaste brev. Jag hade
studerat kalligrafi i åratal och kände vid första ögonkastet
igen den karakteristiskt förvridna, men mycket prydliga
handstilen som småningom uppövats under hundratals experiment
i automatisk skrift, även under min egen uppsikt.
- Den här vägen, sade jag och förde dem direkt upp till
Ste-Agnèssalen för les grandes hystériques.
På bordet mitt i salen satt Geneviève och dinglade med sina
silkesklädda ben, i knät hade hon ett exemplar av Le Rire
med sitt eget porträtt på titelbladet. Bredvid henne på bordet
satt Lisette, en annan av sällskapets stjärnor. Genevièves
kokett uppsatta blonda hår pryddes av ett blått sidenband,
hennes bleka ansikte var skärsminkat, en rad falska pärlor
hängde om hennes hals. Hon liknade mer en företagsam midinette
på strövtåg på boulevarden än en sjukhuspatient. Geneviève
var tisdagsföreställningarnas primadonna, bortskämd och bort-
228
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
