Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23. Bland kolleger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom och sannolikt trodde på honom, hans många vänner,
alla skulle ta parti emot mig som hade mer intresse än någon
annan av att röja honom ur vägen. Göra ingenting och låta
honom hållas, låta en galning döma över liv och död?
Efter lång tvekan beslöt jag mig för att tala med hans
ambassadör, som jag visste stod på mycket god fot med
honom. Ambassadören vägrade att tro mig. Han hade känt
min kollega i åratal, han hade alltid betraktat honom som en
skicklig och tillförlitlig läkare som skött honom själv och
hans familj med stor framgång. Han hade alltid ansett honom
som en synnerligen nervös och något excentrisk människa,
men han var fullkomligt säker på att min kollega var lika
klar i huvudet som han själv och jag. Plötsligt brast
ambassadören ut i gapskratt. Han sade att han inte kunde hjälpa det,
men situationen var så oemotståndligt komisk, och han var
säker på att jag inte tog illa upp vad han nu ville säga, han
visste att jag hade sinne för humor. Därpå berättade han för
mig att min kollega besökt honom samma förmiddag för att
be honom om en introduktion till den svenske ministern som
han måste konferera med i en mycket allvarlig sak. Min
kollega ansåg som sin plikt att uppmana svenske ministern
att hålla ett öga på mig, för han var övertygad om att det
var något fel i huvudet på mig. Jag påpekade för
ambassadören, att detta var ett mycket värdefullt bevis, det var precis
vad man kunde vänta sig av en sinnessjuk, slugheten hos
mentalsjuka kan aldrig överskattas.
När jag kom hem fann jag en nästan oläslig biljett från
min kollega som jag tydde som en invitation till lunch
följande dag - förändringen i hans handstil hade redan tilldragit
sig min uppmärksamhet. Jag fann honom i
mottagningsrummet, framför spegeln. Med sina utstående ögon fixerade han
den förstoring av sköldkörteln som jag redan observerat. Hans
ytterst snabba puls gjorde diagnosen lätt. Jag upplyste honom
om att han hade tyreotoxikos, Basedowska sjukan. Han
svarade att han själv misstänkt det och bad mig sköta honom. Jag
sade att han var överansträngd och måste upphöra med sin
praktik under lång tid, det bästa han kunde göra var att
återvända till sitt eget land för en lång viloperiod. Jag lyckades
hålla honom till sängs tills hans bror hann anlända. Han
lämnade Rom en vecka senare för att aldrig återvända. Han dog
följande år, enligt vad jag erfor, på ett sinnessjukhus.
275
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
