Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 2
SANNSAGOR OCH FANTASIER.
följdes åt upp till herr Francks rum, hörde faster sin
bror säga, just då de gingo förbi köksdörrn, som stod
på glänt:
»Ja, gör som du vill, min käre Axel; jag vet nog,
att du i en sådan sak inte handlar förr än efter moget
öfvervägande.»
Hela dagen hade herr Franck packat; framåt
qvällen gjorde han en kort promenad. Tidigt följande
morgon hade pastorn själf skjutsat honom till
järnvägsstationen. Till faster Malla fick han ej säga
farväl af det enkla skäl att hon, då hon visste
uppbrottstimmen nalkas, hade stängt in sig i mjölkkammaren.
Gerda aktade sig noga att, medan hon inhämtade
dessa underrättelser, med minsta min förråda, hur
mycket de intresserade henne; hon visste nog, att faster
Malla var långt skarpsyntare än man kunnat vänta.
Hon hade föresatt sig, att pastorn, då han kom hem,
ej skulle slippa undan att besvara åtskilliga frågor,
men då han ej själf förde talet på Franck, ansåg hon
sig ej häller kunna göra det. Slutligen efter
qvälls-varden tog hon mod till sig, bemantlade sin förvirring
med en liten gäspning och frågade:
Hvad kunde det vara, som förmådde herr Franck
att resa så hufvudstupa?»
»Stackars Gerda, hvad du är sömnig efter din
balnatt!» svarade pastorn med ett skälmaktigt leende.
»Sitt inte här längre och prata, utan gå till sängs,
det är mitt råd.
Så stod det således till. Pastorn tycktes ha
föresatt sig att gömma på hvad han visste. Denna
för-behållsamhet sårade Gerda alldeles obeskrifligt, men
kanske ännu mera den ironiska ton, han användt; hon
sade hastigt godnatt och gick in till sig, ej för att
sofva, dertill var hon alltför upprörd, utan för att
halfva natten sitta uppkrupen pä fönsterbrädet och se
huru månljuset silade fram genom lonnlöfven och tänka,
att det ändå är besynnerligt hvad man kan förändras
fort; inte hade hon för två månader sedan anat, att
hon nu skulle sitta i sitt fönster och tänka hvad hon
nu tänkte. Och hennes sista tanke, innan hon slum-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
