- Project Runeberg -  Sannsagor och fantasier /
86

(1881) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

7 2

SANNSAGOR OCH FANTASIER.

det gjorde hon oupphörligt —, tycktes den skumma
vagnen upplysas som af en blixt från hennes skinande
hvita tandrader. Hennes massiva guldörringar och en
väldig silfverpil, som satt instucken i de tjocka, ljusa
flätorna, vitnade mera om ett visst välstånd än om fin
smak.

Det var frun, som först märkte, att de ej voro
ensamma i vagnen; en genomborrande svart blick från
längst bortesta hörnet föranledde henne att gifva den
högljudde mannen en lätt puff i sidan och tysta ned
honom med ett ljudligt: »Sch!» Samtalet, som i
början afhandlat svårigheten att skiljas från det gamla
hemmet med dess välbekanta möbler och husgeråd,
katten inte att förtiga, och undran öfver hvad mor
skulle tycka om sin svärdotter och om de skulle våga
lemna henne mer än tretio riksdaler af reskassan och
huru snart de skulle vara i nya verlden och huru det
skulle gå dem der, fördes numera i hviskande ton,
vare sig af grannlagenhet för reskamraten eller derför
att det var ännu ömtåligare ämnen, som nu voro å
bane. Den unga frun hade lagt sitt hufvud på
mannens axel, så att hennes hatt kommit alldeles på sned,
hvilket gaf henne ett obeskrifligt komiskt utseende;
hennes kära hälft hade lindat sin arm omkring hennes
lif och nop henne dä och då med sina grofva fingrar
i kinden, som dock knappast kunde bli rödare än den
var.

Denna familjescen tycktes alls ej vara grefven i
smaken. Han drog föraktfullt ned mungiporna, ryckte
pä axlarne och tillslöt ögonen för att slippa se
styggelsen.

Fem eller tio minuter räckte det tysta samtalet;
derefter hörde misantropen den rödblommiga frun säga:

»Se så, Johan, nu ska vi höra, om du kan din
lexa i engelskan.»

Johan gjorde invändningar och bad att få slippa.

Nej, pass vackert! Man får väl lof att begagna
tiden,» svarade hon. Hade du inte mig, som
manade pä dig, komme du till Amerika okunnigare i
engelskan än det barn, som föddes i natt. Jag undrar,
hvart det skulle ta vägen.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:56:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sannsagor/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free