- Project Runeberg -  Sannsagor och fantasier /
94

(1881) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

7 2

SANNSAGOR OCH FANTASIER.

för att plocka ihop sina reseffekter. Lokomotivet
hade nyss signalerat stationen.

Grefven satt några ögonblick orörlig och stirrade
ut genom fönstret. Derpå steg han upp, tog ringen
och gick fram till Marie, som sysslade med sina saker,
helt blossande i ansigtet af brådska och förtrytelse.

»Förlåt mig,» sade han med ett bedjande tonfall.
»Det var ett dumt, förfluget ord. Vill ni räcka mig
er hand, till tecken att ni inte är ond på mig?»

Marie såg upp, mötte en osäker och nästan
skam-full blick från den gamle herrns ögon och räckte
genast ut handen. Han satte ringen på hennes lillfinger;
hon lät det ske.

»Till bevis på, att jag verkligen önskar er allt godt,
ber jag, att ni från Amerika skrifver mig till någon
gång och berättar, huru det går er der ute. Jag är
livad man vanligen kallar en fritänkare och är som
alla sådana litet vidskeplig; jag har nu fått det
infallet att vid ert öde knyta vissa förhoppningar för mig
själf; ert bref skall utgöra svar på en fråga, som jag
nyss gjort mig och som jag trodde mig för länge
sedan ha besvarat. Vill ni lofva mig detta? Här är
min adress.»

Han lemnade henne sitt kort.

»Men kom i håg, att jag är mycket nyfiken,»
till-lade han leende, då hon med en böjning på hufvudet
beviljat hans begäran. »Jag vill veta, om vännen håller
sina löften, om ärlighet, flit och redlig vilja krönas
med framgång, hur er man tar sig ut med sin
engelska, hur han bemöter er, i fall motgångar och
pröfningar skulle komma på, och —

»Gnesta, två minuter! ljöd konduktörens röst
utanför fönstret.

Nu räckte Marie själfmant fram sin hand; en tår
hade stigit upp i hennes öga, hon visste knapt hvarför.

Adjö och tack!» sade hon. »Jag skall nog skrifva,
och frågan skall bli nöjaktigt besvarad.»

Farväl och lycka till!»

»Skynda dig, Marie! ropade mister Elmtree i
dörröppningen. Kan du tänka dig, att gumman mor

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:56:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sannsagor/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free