Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tältliv och utrustning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Under torra somrar bör eld inom barrskogsområdet
endast göras nära en bäck. Man gräver först bort torven
på marken, där elden skall tändas, efter eldningen
överösas bränderna med grus och vatten. Utan dessa
försiktighetsmått kan lätt skogseld uppstå. Sådan fara är
vida mindre inom björkskogen.
I luften fritt uppstående torra grenar av björk och
videbuskar är näst torr barrved det bästa bränslet. På marken
liggande ved är på grund av sin vattenhalt oduglig, om den
ej först torkas genom uppresning en viss tid. Färsk björk
får man även knappt att brinna. Inom
nationalparksgränsen bör man för övrigt även ur naturskyddssynpunkt
undvika att använda levande grenar till ved.
Över skogsgränsen kan, utom vide, dvärgbjörk och med
största fördel en användas. Under mycket torr väderlek kunna
diverse små buskar och torv användas, sällan är dock
väderleken så torr. Över omkring 1 000 m ö. h., där
buskvegetationen redan är mycket sällsynt, måste man i
allmänhet försaka kokning, såvida man ej medför bränsle.
Användes torr björkved behöves knappt mer än 4 à 6
meterlånga stänger till en duktig brasa. De läggas icke
korsvis utan alltid parallellt samt tändas genom näverbitar
instoppade på lämpligt ställe mellan dem. Är veden
spädare, sönderbrytes den i halvmeterlånga bitar eller
tillredas risstycken av högst denna längd, vilka läggas på
varandra med parallell längdriktning. Tändningen med
näver sker i botten. Av lättbrunnen ved måste större
förråd samlas, så att elden kan underhållas.
Vid resor över skogsgränsen måste man alltid
ihågkomma medtagandet av näver i tillräcklig mängd. Den
bör ej hämtas bland de översta svaga exemplaren utan
längre ned, där björkskogen är kraftig och näverfångst ej
kan skada den. I nödfall kan i stället för näver användas
torrt virke, som upprispas genom att tunna spånor
utskäras. I de tunna spånkanterna kan tändning med
tändsticka ske.
Principen för eldgöringen går ut på att först få eld i
lättbrännande saker som näver, smala torra stickor och
dylikt, därpå låta elden därifrån tända det grövre
materialet, som därför måste ligga ovanpå tändningsstället.
Stark blåst är ej lämplig för eldtändning och kokning,
varför man vid storm väljer ett skyddat ställe bakom en
sten eller kulle. Kokkärl, som äro försedda med grepe
eller bygel, kunna hänga på käpp över elden, de med
sidohandtag försedda måste hållas i handen. Ställer man
kokkärlen på elden, måste man se till att de ej ramla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
