Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
AUGUST STRINDBERG.
tillika med en lögnare. Dag för dag märkte
han, att hundarnas antal växte, så att efter åtta
dagars förlopp åtta större och mindre hundar
ströko omkring, lågo på trapporna, skällde på
solen, blåsten, kråkorna, på allt, som kom inom
deras synkrets. Och alla sågo utsvultna ut, som
illa uppstoppade kräk från Theatrum Zoologicum.
Husets folk hade alltså ljugit fräckt, och magistern
skulle ha blifvit rasande, om inte Jensen hade
sett så undfallande ut och för öfrigt gjort sig
all möda att visa sig älskvärd.
Det fanns en bakgård, som skilde stallet
från boningshuset och som var ett praktstycke
af oordning. Der vandrade djuren om hvarandra
liksom i Noachs ark, två qvigor, magra som
markattor, en ko utan jufver, tre hästkrakar,
höns, ankor, kalkoner. Och på taket till afträdet,
som begränsade gården på ena sidan, var inredt
ett kaninhus, försedt med galler för att skydda
djuren mot hundarne.
Men fastän Jensen och baronessan ständigt
ordade om sin omåttliga kärlek till djuren, fingo
dessa likväl nästan ingenting att äta; hästarne
tuggade hackelse utan hafre, korna slickade
mossan och möglet från väggarne eller drogo ned
halmstrån från det ruttna stalltaket, och
Qäder-fäet slogs om gödseln. I stallet fanns intet strö,
och djuren sofvo på sin spillning. Midt uppe i
detta elände spatserade dock två påfoglar och
visade sin ståt för de afundsjuka kalkonerna, som
ej voro sena att flyga i kammen på dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
