Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
TSCHANDALA.
att Ni inte känner mig, inte känner mina
föräldrar, inte min hustru, mina barn, mina förmän,
och hos alla dessa hvila en del af mitt öde. Ni
kan inte spå mig af den orsak, att Ni inte anar,
hvad jag vet och kan, inte har begrepp om,
hvad som sker ute i verlden nu för tiden, och
inte vet, hur menniskors öde styres! Men jag
kan spå Er, utan några kort och utan att läsa
och signa! Vill Ni tro det?»
Zigenaren hade sjunkit ned på en stol och
vred sin kropp som en orm under en
stöfvel-klack.
»Hm! Jaså, Ni kan spå mig!» blossade han
upp igen.
»Ja, derför att jag känner Er», svarade
magistern lugnt och bestämdt.
»Ni, åh, Ni vet ingenting om mig, inte det
ringaste!» skrek zigenaren till med det sista
försök till sjelfförsvar.
»Såå? Inte det», slutade magistern
ordbytet, i det han med sitt tonfall antydde, att
han visste mera än han egentligen gjorde.
Derpå reste han sig.
Solen hade redan gått upp och föll igenom
gardinerna in i rummet. Turturdufvorna
kutt-rade och grönsiskorna sjöngo. Baronessan hade
somnat på sin stol, och Ivan låg och snarkade i
den stora sängen emellan de två bruna hundarne.
Zigenaren ville slå i mera vin, men
magistern sade bestämdt nej, hvarefter hans värd
följde honom ut i köket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
