Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Återfall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
dicine studenten och reste med honom ut i
lifvet, efter den »stora händelsen». Och han,
handelsmannen, är vigd, men gift kan han icke
kallas, ty vore han det, skulle han icke sitta
här och berusa sig på förmiddagen med lösa
qvinnor och sedan komma hem till middan och
gnata på maten och hustrun.
— Du är svag i dag, min kära Paul, —
sade Anna. — Du kan icke frigöra dig från
att känna andras omdöme.
— Jag är svag i dag, — medgaf Paul. — Men
det har sina orsaker, om icke sina ursäkter.
Våra fördomar dränka vi som kattor med stenar
om halsen, men när snöret ruttnat, stiga liken
upp igen.
— Säg mig då hvad Dmitri skref, — sade
Anna, — ty jag vet att det är detta som plågar
dig, och du skall känna dig lättare till sinnet.
Paul tog upp brefvet som han nyss
mottagit, vecklade ut det på bordet och läste:
»Jag kom alltså af en händelse att resa åt
Butyrki till. Det var med en rörelse du kan
förstå, att jag återsåg detta lilla kära ställe,
vid den lilla insjön, der vi haft så många ljufva
stunder, du, din hustru och jag. Jag såg
stugan, hvars gröna luckor du och jag målade en
lördagseftermiddag medan Anna var inne i
staden. Regnet hade tagit af färgen, ty vi
hade för mycket terpentin i den, Paul.
Syrenhäcken, som vi satt framför förstuguqvisten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
