Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Återfall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅTERFALL. I«7
och smekt! Stackars Fanny, som fick en fin
uppfostran! Vill du fara hem nu, Anna?
De stego upp och gingo i båten.
Paul Petrowitsch vaknade en marsmorgon
klockan tre. Han tyckte han hört sin hustru
ropa, men när han nu låg i sin säng och
lyssnade hörde han intet. Det var tyst i huset,
tyst ute. Genom luckorna såg han
morgonljuset bryta in, svagt, vassgrönt färgadt af
volierernas spjelor. Det var hans glädje denna
högtidliga tystnad, som han i egenskap af
stadsbo icke var van vid. Han hörde röster
i tystnaden, fridfulla, förhoppningsfulla,
kärleksfulla röster som talade allvarliga, nyktra ord
om framtiden, han hörde minnena af det
förgångna såsom klagande, smärtfylda verop, hvilka
manade till hjelp för de lidande.
— Kytt, kytt, kytt, började nu
gråsparf-varne utanför. De voro de första som
morg-nade sig. — Kytt-kytt, kytt-kytt, lät det från
en annan buske, der en annan familj slagit sig
ner för natten. Koltrasten vaknar och slår sin
mollfigur, som vill vara sång, men endast blir
en ansats; melankolisk som om sångaren kände
smärtan af att vara född med lusten utan
förmågan. Bofinken, som är glad ändå fast han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
