Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Återfall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’34 ÅTERFALL.
värda att älskas? Ack, men de vilja icke lösa
de bindande banden I Anna, hade jag gått
längre ibland dem, hade jag varit en af dem 1
Ivan räddade mig 1 För den gången I Men jag går
aldrig säker. I förrgår, hm, i Evian satt jag och
såg på en stackars prest som kujonerades af en
gosse på tolf år. Den gamle väckte mitt
medlidande. Han hånades af några borgare och
jag skänkte honom mitt deltagande. I går
morgse, hm, på ångbåten träffade jag dem
igen. — Se der, — sade en passagerare, — en
jesuit som vaktar ett arf! — Ibland, Anna, tror
jag alla våra arbeten komma att stranda på
vår naturmenniska som icke kan hata! O, vi
måste lära oss hata!
— De bindande banden, ja, Paul, men icke
menniskorna! — sade Anna.
— Men, vi kunna icke slita banden utan
att rycka fingrarne af dem som hålla i, Anna!
Så mycket värre för dem!
— Far, far, — ropade Vera från grinden,
— någon söker dig!
Paul steg upp och gick mot grinden orolig
som alltid, då någon sökte honom, ty han
väntade sällan något godt utifrån. Men när
han såg den besökandes bleka ansigte, sprang
han mot honom och kysste honom.
— Ivan, vän, vi talade nyss om dig, —
sade han, — stig in till oss, Anna är här!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
