Namnet (af lat. Camoena, sångmö) bars först af kyrkoherden, sedermera superintendenten i Karlstad, Sveno Benidicti Elfdalius, hvilken såsom lärjunge till Messenius erhöll af honom denna benämning för sina rika och lofvande själsgåfvor. C., hvilken först som superintendent antog detta namn, erhöll 1658 bref på adlig frihet. Hans afkomlingar kallade sig Camenius och Caméen och blefvo adlade med namnen Caméen, von Caméen, Caménhjelm och Caménsköld.
1. Camoenius, Sveno Benedicti (Elfdalius)
2. Camenius, Benedicus Svenonis
3. Caméen, Sven
