- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
I:136

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brelin, Nils - Bremer, Fredrika

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

landtbrukaren Johan Nilsson och Margareta Verneria.

B. började sin bana som notarie vid
rådhusrätten i Karlstad. Lockad af sin reslust
lämnade han denna befattning och företog en
resa till Tyskland. Väl kommen på tysk botten,
uppsnappades han af några preussiska värfvare
och instacks som soldat i ett garnisonsregemente.
I Wittenberg, dit han lyckats fly, sammanträffade
han med en tysk adelsman, som han åtföljde
till Italien. Då denne kort därpå dog i Ferrara,
var B. hänvisad till sitt mekaniska snille såsom
det enda medlet till utkomst. Genom arbete på
flera olika verkstäder beredde han sig ock en
sparpenning, hvarmed han företog återresan till
fäderneslandet. På färden från Amsterdam förliste
fartyget, och han kom i land på Fyen. Af
ansträngning vid skeppsbrottet insjuknade han i
Odense och gjorde då ett löfte, att, om han någonsin
återsåge Sverige, ägna Gud sina återstående
dagar och bli präst. Återkommen till fäderneslandet,
fortsatte han sina studier, blef 1725
filosofie magister i Uppsala och, sedan han
följande året låtit prästviga sig, utnämnd till
lärare vid skolan i Karlstad och 1732 till
konsistoriinotarie. Förbigången vid tillsättningen af
en lärareplats vid gymnasium, lämnade han sin plats,
ehuru gift och familjefader, och gaf sig ånyo ut
på resor 1736. B. for sedermera till Stockholm,
där han väckte allmän uppmärksamhet för sin
mekaniska skicklighet, men ännu mer genom
berättelserna om sina vidunderliga reseäfventyr.
En upprättstående clavecin, som han förfärdigat,
ansågs för ett så utomordentligt konstverk, att
ständerna åt honom anslogo en pension, som han
likväl ej fick lyfta, emedan han kort därefter
befordrades till kyrkoherde i Bolstads regala gäll
i Värmland 1739. Tvungen att för sin hälsa
1748 begifva sig till de varma baden i Böhmen,
besökte han Wittenberg, blef där teologie licentiat
och efter sin hemkomst svensk teologie doktor.
Äfven som präst sysselsatte han sig med
nya rön och uppfinningar, af hvilka flera äro
beskrifna i Vetenskapsakademiens handlingar.
Ledamot af Vet.-sakad. Död d. 5 juli 1753.

Gift med Anna Maria Kyronia.


Bremer, Fredrika, författarinna. Född den 17
aug. 1801 på Tuorla gård nära
Åbo. Föräldrar: grosshandlaren
Carl Fredrik Bremer och Brigitta Charlotta Hollström,
med hvilka hon som tre års barn öfverflyttade till
Sverige. I familjens hem, dels i Stockholm, dels på
den af fadern inköpta sätesgården
Årsta i Österhaninge, fullbordades hennes uppfostran
under ledning af de bästa lärare, därvid
Franzén, faderns landsman och umgängesvän,
hvilken anses icke varit utan inflytande på hennes
vittra bildning. Denna uppenbarade sig först
under form af små versifierade dialoger, som
sammanskrefvos till höjande af familjens fester
inom hus. Men hastigt och utan att själf ha fäst
något egentligt afseende på sitt författareskap,
öfvergick hon till en annan genre, novellen, och
öppnade banan 1828 anonymt med en liten
täck brefväxling mellan ett par unga personer,
kallad Axel och Anna eller en korrespondens
emellan tvenne våningar, en roman i biljetter
;
det först utsända häftet af dessa »Teckningar ur
hvardagslifvet» innehöll dessutom flera andra
berättelser. Nästa år utkom ett nytt häfte, bl. a.
med början af Familjen H., som afslutades i
ett tredje häfte 1830. Sedermera följde många
romaner och noveller: Presidentens döttrar,
Nina, Grannarna, Hemmet
, m. fl., hvilka bära
den gemensamma titeln: Nya teckningar nr
hvardagslifvet
och utkommo 1834–43. I ett
poetiskt målande språk skildrar hon i dem hemmets
och familjelifvets rena fröjder och tecknar
dess små bestyr och omsorger på ett sätt, som
ovillkorligt tilltalar hvarje känsligt sinne. Denna
sällsynta förmåga att ge betydelse åt det skenbart
obetydliga, att i småsaker, äfven de minsta,
inlägga någonting ideellt och väsentligt, samt
den innerliga oskuld och djupa känsla, som genomgår
det hela, uppväga fullkomligt en och
annan misstecknad gestalt eller den löshet i
komposition, från hvilken några af hennes romaner
icke kunna fritagas. De rönte ock en ofantlig
framgång och beredde henne ett rykte, som icke
stannade inom Sveriges gränser. Hennes skrifter
öfversattes på flera europeiska språk och lästes
med förtjusning både i Europa och i Amerika.
Fredrika Bremer fann dock snart, att lifvet
fordrade framförallt praktisk verksamhet, och att
härtill behöfdes frihet i tanke och handling.
Härunder inträffade, som hon säger, för henne
en tid af stor inre kamp och mörker: lifvets
vanliga fröjder voro för henne döda, den
ryktbarhet, andra ansågo för ärofull, såg hon på med
ringaktning, och världen syntes henne tom och
glädjelös. Då förde händelsen i hennes väg en
man, som, efter hvad hon själf erkänner, hos
henne utvecklade en klar och bestämd lifsåskådning
och, genom inflytandet af sitt allvarliga
spekulativa skaplynne, gaf hennes lif en ny
riktning. Det var d. v. rektorn i Kristianstad,
sedermera prosten P. Böklin, med hvilken hon
gjorde bekantskap 1831. Under känslan af det
ansvarsfulla i all, både personlig och litterär,
verksamhet, ville hon ägna sina krafter åt
mänskligheten. Och så uppstod hos henne beslutet
att genom resor i främmande länder af egen
erfarenhet lära känna människan och hennes ställning
i världens olika trakter och i sina skrifter
arbeta för hennes sociala förbättring och
lyckliggörande. Efter åtskilliga färder inom
fäderneslandet, begaf hon sig 1846 till Tyskland och
Rhentrakterna samt anträdde 1849 sin resa till
Nordamerika, i hvilket hand hon blef emottagen
med mycken uppmärksamhet och välvilja. Frukten
af sina studier under den sista resan meddelade
hon allmänheten i sitt utförliga arbete:
Hemmen i Nya världen del. 1–3, 1853–54,
»hvari hon med en fin uppfattning och djup blick
tecknar familjelifvet i Nordamerikas Förenta
stater samt uttalar sina förhoppningar om den
framtid, som den nya mänskligheten på andra
sidan oceanen går till mötes».

Fredrika Bremer
är kvinnoemanicipationens starka förkämpe.
Hon ifrade i sin 1848 utgifna Syskonlif för det
mänskliga arbetets organisation och öppnandet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:34:28 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/a0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free