- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
I:139

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brinck, Anders Magnus - Bring, Ebbe Gustaf - Brinkman, Carl Gustaf von - Brodinus, Johannes

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

själfständiga hållning. Han afled hastigt i Stockholm
d. 14 nov. 1861.

Gift 1825 med Catharina
Elisabet Hofvendahl
.


Bring, Ebbe Gustaf, biskop. Född i Askersund
d. 4 juli 1814. Föräldrar:
stadsläkaren därst., assessor Sven
Håkan Bring
och Ulrika Sofia
Silfversvärd
. Student i Uppsala 1829, utbytte han tre år
senare detta lärosäte mot Lund,
där han 1835 vann den akademiska lagern. Kallad till
docent i dogmatik och moralteologi 1837, antog han s. å.
prästerlig ordination och förestod under åren
1839–47 dels den dogmatiska, dels den exegetiska
och dels den pastoral-teologiska professuren
vid universitetet.

1844 teologie adjunkt, utnämndes
han fyra år därefter till professor i
pastoral-teologi och innehade denna lärostol, äfven
sedan han 1856 blifvit domprost, till 1861, då
han utnämndes till biskop i Linköping. 1870
uppfördes han i andra rummet på förslag till
ärkebiskop. Konung Oscar II:s tre äldsta söner
bereddes af honom till sin första nattvardsgång.
B. var en af de förnämsta målsmännen för den
högkyrkliga riktningen. Det vid kyrkomötet
1878 antagna nya katekesförslaget hade hufvudsakligen
utarbetats af B. och ärkebiskop Sundberg. Vid 1883 års
kyrkomöte bidrog B. väsentligt till antagandet
af den framlagda proföfversättningen af Nya testamentet,
hvarjämte han talade för en revision af 1819 års psalmbok.
B., hvilken var ledamot af prästeståndet vid 1853
och 1856 års riksdag som fullmäktig för Lunds
stifts prästerskap och 1862 och 1865 som själfskrifven
ledamot, afled i Linköping natten till
den 13 aug. 1884. Förutom åtskilliga disputationer,
tal och predikningar, har B. (tillsammans
med H. M. Melin) utgifvit Theologisk Qvartalskrift
1841–42 samt (i förening med A. N. Sundberg och
W. Flensburg) redigerat Svensk Kyrkotidning 1855–64,
utgifvit Högmässopredikningar 1862;
Kyrkotukten enligt Svenska kyrkans gällande lag 1865;
Det kyrkl. perikopsystemet,
o. s. v. Teol. d:r 1860.

Gift 1841 med Maria Ulrika Ehrenborg.

Brinkman, Carl Gustaf von, ämbetsman, skald.
Född på Nacka i Brännkyrka socken nära Stockholm d. 24
febr. 1764. Föräldrar: sekreteraren Hans Gustaf von
Brinkman
och grefvinnan Beata Kristina Leijonstedt.

B:s lärda bildning grundlades vid herrnhutska
uppfostringsanstalten i Niesky(Sachsen). Han flyttade
1782 till evangeliska brödraförsamlingens seminarium
i Barby, där han tillbragte tre år.
Sedermera vistades han vid några
tyska universitet, där han i tre år studerade filosofi
och statsvetenskap. Vid tjugusju års ålder ingick
han i konungens kabinett för utrikes brefväxlingen
och användes i åtskilliga diplomatiska
värf i Paris och Berlin tills han 1807 utnämndes
till envoyé vid preussiska hofvet, som flytt till
Memel. Adlad med bibehållande af sitt namn,
1808, förflyttades han s. å. som minister till
storbritanniska hofvet och utnämndes till kammarherre
1810. Efter att 1812–13 tidtals ha
förestått hofkanslärsämbetet, förordnades han det
sistnämnda året till ledamot i rikets allmänna
ärendens beredning, hvilken befattning han innehade
tills den nya departementsstyrelsen infördes
1840. 1828 kallades han till en af de aderton
i Svenska akademien och upphöjdes 1835 till
friherre. 1836 led. af Vet-akademien och 1839
fil. hedersdoktor i Uppsala.

Få, om någon i
senare tider, torde som v. B. haft insikt i sitt
eget och främmande länders litteratur; hans
beläsenhet var ofantlig och hans språkkunskaper
ovanliga. I Tyskland hade han genom
sina under pseudonymen »Selmar» 1789 utgifna
Gedichte och Filosofische Ansichten 1806
redan förvärfvat sig ett berömdt namn innan
han offentligen uppträdde inom svenska vitterheten.
Detta skedde egentligen först 1821, då
han eröfrade svenska akademiens stora pris för
sitt skaldestycke Snillets värld. - Hans
Vitterhetsförsök 1842, utgifna några år före hans död,
innehålla jämte åtskilliga dikter hans förträffliga
Tankebilder (förut tryckta), det yppersta utan
fråga, som flutit ur hans penna.

B. var ägare
till en af de ansenligaste och dyrbaraste
boksamlingar som funnits i Sverge, i synnerhet rik
på klassisk och modern litteratur samt arbeten
i svenska historien, hvilken boksamling efter
hans död öfverläts till akademiska biblioteket
i Uppsala. Hans handskriftsamling tillföll genom
testamentarisk disposition exc. grefve H. G.
Trolle-Wachtmeister på Trolle-Ljungby och har till
någon del blifvit utgifven. (Del I, II, 1859, 1865.)

Död, ogift, d. 25 doc. 1847.


Brodinus, Johannes, biskop. Född i Bro socken
af Uppland d. 18 juni 1619. Föräldrar: kyrkoherden
Petrus Nicolai Brodinus och Sara Jonsdotter.

B. promoverades 1647 i Uppsala till filosofie magister
och vigdes till präst s. å., hvarefter han företog
en vetenskaplig resa till Tyskland, Holland
och Frankrike, från hvilken han återkom 1651.
Kallad året därefter af drottning Kristina till
hofpredikant, beklädde han samma befattning
hos Carl X Gustaf och följde honom under fälttåget
till Polen 1656. Följande året förordnad
till superintendent på Gotland började han genast
afskaffa en mängd missbruk och införa svenska
seder vid de kyrkliga förrättningarna. Härigenom
uppväckte han mot sig de danskt sinnades ovilja,
så att, när danskarna under kriget 1676 spelade
herrar på ön, han utlämnades med hustru och
barn till fienden och fördes som krigsfånge till
Köpenhamn, där han kvarhölls öfver ett år.
Slutligen frigifven, måste han på hemvägen i
Malmö uthärda denna stads belägring. Som godtgörelse
för lidanden och motgångar hugnades
han 1678 af Carl XI med fullmakt på Västerås
biskopsstol. Död d. 8 nov. 1680.

Gift 1: 1658 med Elisabet Emporagria, dotter af biskop
Emporagrius i Strengnäs; 2: 1663 med Gertrud
Leijel
och 3: 1676 med Anna Schultin, som
delade hans fångenskap i Köpenhamn och efter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:34:28 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/a0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free