- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
I:151

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Bäckström, Per Johan Edvard - Börjeson, Johan (John) Laurentius Helenus - 1. Börjesson, Johan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sorgespelet Dagvard Frey 1877, alla uppförda
å k. teatrarna. Af hans lyriska dikter hafva flera
tryckts särskildt såsom text till musik af A. F.
Lindblad, van Boom, L. Norman, Aug. Söderman
och andra tonsättare. 1876 utgaf B. Sånger och
berättelser
, och utförde han äfven förträffliga
öfversättningar af franska pjeser: Rolands dotter,
Hernani
, m. fl.

Ogift.


Börjeson, Johan (John) Laurentius Helenus, bildhuggare.
Född d. 30 dec. 1836 i Tölö socken, Hallands län.
Föräldrar: Lars Börjesson och Britta Helena Graff.

B. tillbragte sin första ungdom i Göteborg och var tidtals
sjöman, skräddarelärling och gravörelev. I okt. 1858 blef han
emellertid lärjunge vid Konstakademien i Stockholm, hvilket läroverk
han lämnade 1865, sedan han vunnit åtskilliga belöningar,
för att slå sig ned i Göteborg. Hans där utställda grupp Heimer
och Aslög
förskaffade honom enskildt understöd
hvarpå han afreste till Rom, där han bl. a.
modellerade Kägelspelarna (marmor i Göteborgs
museum), Sjöjungfrur; Psyche; Hästtämjaregrupp;
Fiskaregosse på Capri
1875 (Nationalmuseum).
Från denna tid daterar sig också den
storslagna skissen till Sten Sture-monumentet,
hvilken äfven som blott utkast intar en hedersplats
i vår moderna skulptur. B. innehade 1872–76
riksstatens resestipendium. Sistnämnda år
flyttade han till Paris, där han bodde i tre år.
Från denna tid stamma Fången viking (prisbelönt
vid 1878 års världsexposition), och Ynglingen med
sköldpaddan
1879, som 1884 inköptes för svenska
staten i brons.

B., hvilken 1879 bosatte sig i
Stockholm och 1882 blef vice professor i teckning
vid Konstakademiens läroverk samt 1886
Kjellbergs efterträdare som ordinarie professor
i figurteckning och modellering, har utöfvat en
stor och betydelsefull produktion. Hans Holbergsstod
restes 1883 i Bergen. I Uppsala aftäcktes
d. 30 okt. 1888 stoden af E. G. Geijer
med den vackra sockelfiguren, som kallats »Geijers tanke».
Nästan alla stoder öfver berömda
personer, som sedan rests i Sverige, äro af Börjeson:
Axel Oxenstierna, på Riddarhusets i Stockholm gård och
rest i mars 1890, Scheelestoden i Humlegården 1892,
Nils Ericsons-stoden på Centralplanen i Stockholm 1893,
ryttarestoden af Carl X Gustaf i Malmö, aftäckt d. 28 juni 1896,
stoden af Carl XI i Karlskrona, aftäckt d. 4 okt. 1897,
och af Magnus Stenbock i Helsingborg. Han har
dessutom medhunnit flera byster och andra smärre
arbeten såsom genreartade allegoriska grupper,
»Musiken», »Konstslöjden», nobelt och känsligt
hållna.

B:s stora verk äro synnerligen monumentala. Han
framhäfver skarpt det hufvudsakligen karaktäristiska,
låtande personerna framstå med stor pondus, och hvad han
utför är samtidigt ståtligt och elegant. »Ingen af de
andra svenska skulptörerna i vår samtid har visat
en så mångsidig begåfning som han, ej heller
har någon af dem fått så tacksamma uppgifter
att behandla på den monumentala konstens område.
Jämförd med sin föregångare betecknar
Börjeson – särskildt under sitt senare utvecklingsskede – den
afgjordt moderna riktningen inom skulpturen, den riktning,
som utan att stilisera eller idealisera går lös på verkligheten
och mera söker karaktär och individuellt lif än
formskönhet. Det är i hans konstnärslynne något
djärft, käckt och robust, en utpräglad nordisk
och framför allt en afgjordt manlig karaktär.»
(Nordensvan.)

Gift 1873 med Louise Fredderikke Anna-Mathea Bartholin.


1. Börjesson, Johan, skald. Född af bondeföräldrar i
Tanums socken af Bohuslän d. 22 mars 1790.

Modern var syster till biskop Wingård i Göteborg och
släktskapen med denne bidrog förmodligen i någon mån till
föräldrarnas beslut att låta sonen studera. Han inskrefs
vid aderton års ålder som student i Uppsala och vann
den filosofiska graden 1815. Vid B:s ankomst
till universitetsstaden hade Auroraförbundet nyss
slutit sig kring Atterbom som banérförare. B:s
vittra anlag och kärlek för skaldekonsten förde
honom in i den ungdomliga sångarkretsen, i
hvilken han väl icke blef någon af de mest framstående,
men dock en af de flitigare medlemmarne. År 1814 vann
han inom Göteborgs Vetenskaps- och vitterhetssamhälle högsta
priset för sitt skaldestycke Aphrodite, och blef s. å. en af
medarbetarne i Atterboms »Poetisk Kalender.»
Prästvigd 1816, kallades han, efter vunnen indigenatsrätt
af ärkestiftet, till adjunkt vid Uppsala domkyrkoförsamling,
där han som predikant snart höjde sig till en af få andliga
talare inom vårt land upphunnen berömmelse.

1820 utnämndes han till domkyrkosyssloman i Uppsala och erhöll,
efter undergången pastoralexamen, 1821, k. hofpredikants fullmakt.
Under allt detta skref han litterära kritiker i Svensk
Literaturtidning och utgaf 1820 ett större skaldestycke,
Skapelsen i sånger, hvilket, af skolan-motståndare mycket
omildt behandladt samt äfven skarpt kritiseradt af fosforisterna,
bildade slutpunkten i första skedet af hans litterära
offentliga verksamhet.

1828 befordrad till kyrkoherde i Veckholms, Kungs-Husby och
Thorsby regala pastorat af ärkestiftet, blef han
1840 prost och vid kröningen 1844 teologie
doktor. Med året 1846 inträdde det senare
skiftet i B:s litterära lif. Helt oförmodadt uppträdde
han med ett stort historiskt skådespel
Erik den fjortonde, som s. å. i febr. gick öfver
scenen och emottogs med stort bifall af både
kritiken och allmänheten. Detta drama efterföljdes
snart af åtskilliga andra historiska sorge- och skådespel, såsom:
Erik den fjortondes son 1847;
Solen sjunker, Gustaf I:s sista dagar 1856;
Ur Carl den tolftes ungdom 1858;
Brödraskulden: Erik den fjortonde, senare afdelningen 1861.
Äfven på det lyriska området visade han
sig under samma tid verksam.

1849 utgaf han
anonymt en samling lyriska dikter under titel:
Kärlek och Poesi, och några år senare, 1854, en
lyrisk diktkrans Blommor och tårar på en dotters
graf
. Ända till sina sista dagar var han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:34:28 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/a0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free