Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Creutz, Johan - 4. Creutz, Carl Gustaf - 5. Creutz, Ernst Johan - 6. Creutz, Ernst Johan - 7. Creutz, Gustaf Filip
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ingaf ock genom C. till rådet sitt betänkande, i
hvilket fredens afslutande genom Ulrika Eleonora
utan konungens hörande på det bestämdaste
förordas, hvarjämte ständerna tillkännagåfvo
sin föresats att trots konungens förbud
låta riksdagen fortgå. Konungen lät emellertid
höra af sig, och rådet skyndade nu att genom
riksdagens afslutning samt de förnämsta oppositionsmännens
varnande gå hans önskningar till
mötes.
Efter Carl XII:s död inkallades C.
1719 i rådet och deltog i främsta ledet i grundläggandet
af frihetstidens statsskick som ledamot
af 1719 års sekreta utskott. S. å. hugnad med
greflig värdighet, utnämndes han också 1721 till
president i Åbo hofrätt, hvilket ämbete han förvaltade
med erkänd skicklighet och oväld.
C., som afled i Åbo d. 16 sept. 1726 var gift 1: 1677
med friherrinnan Anna Johanna Sparre 2: 1713
med Gertrud Sofia von Treyden.
4. Creutz, Carl Gustaf, karolin. Född på
Täckhammar i Södermanland 1660; de föregåendes
bror.
Vid två års ålder inskrefs C.
till löjtnant vid Lifregementet till häst och var,
när Carl XII begynte sina krigståg, ryttmästare
vid samma regemente. Rådig och oförskräckt, utmärkte
han sig i de tätt återkommande drabbningarna,
om icke alltid med lycka, dock alltid med ära.
Utrymmet medgifver icke att uppräkna, än mindre
att beskrifva alla hans lysande bragder under
krigsåren 1701–09. Ett par må dock nämnas:
under fälttåget 1706 i Litauen slog han vid
Kleck med 1,500 ryttare nära 9,000 ryssar, af
hvilka öfver hälften blefvo nedhuggna eller jagade
i de kringliggande träsken och kort därefter
eröfrade han med samma obetydliga styrka
den väl befästade staden Lachowitz. Sammanlagdt
hade han på detta tåg ensam med sina
1,500 svenska ryttare nedgjort 5,000 och tillfångatagit
nära 2,000 fiender och därjämte eröfrat
elfva kanoner, tjugufem fanor samt betydliga
förråder af krut, kulor och munförråd.
Snart därefter utnämndes han af konungen till
generalmajor. Liksom för så mången annan,
afbröts C:s segerbana vid Dnieperströmmen. Bortförd
med de andra svenskarna till det inre af
Ryssland, måste han förtjäna sitt uppehälle med
handarbete, men tog därjämte till verksamhetsmål
att sprida upplysning och en varmare kristendom
bland sina medfångar och den kringboende
ryska befolkningen. För detta ändamål
trädde han i en liflig brefväxling med de berömde
Spener och Francke, och hade glädjen
att vid sin frigifning se en icke obetydlig kultur
i blomstring på sin förvisningsort.
Återkommen till fäderneslandet, utnämndes han 1720 till
generallöjtnant och två år därefter till general.
Död d. 12 mars 1728.
Gift med Sofia Kristina Natt och Dag.
5. Creutz, Ernst Johan, riksråd. Född 1619,
broder till C. 1., och den föregåendes farbror.
C. utnämndes, tjugufem år gammal, till assessor
i Svea hofrätt och blef landshöfding i Nylands och
Tavastehus län 1652. Jämte sin broder Lorentz
1654 upphöjd till friherre blef han 1666 landshöfding
i Åbo och Björneborgs län och erhöll
följande året samma befattning i Västmanland.
1674 utnämndes han till riksråd och president i
Åbo hofrätt. Död d. 24 febr. 1684.
Med en mångsidig bildning förenade C. ett utmärkt nit
och stor ordningskärlek som ämbetsman, men
var det oaktadt mindre uppburen af sin samtid,
som stötte sig på hans sträfva sätt och myndiga
väsen.
Gift 1: 1646 med Anna Silfversparre,
2: 1668 med Kristina Posse och 3: 1673 med
Maria Silfverhielm.
6. Creutz, Ernst Johan, riksråd. Född i Åbo
d. 12 febr. 1675; den föregåendes son.
Efter slutade studier kallades C. af änkedrottning Hedvig
Eleonora till hofjunkare och utnämndes 1718
till lagman i Östergötland, hvilket ämbete han
under de närmast följande svåra krigsåren förvaltade
med den omtanke och skicklighet, att Fredrik I
utsåg honom till landshöfding öfver länet
1721. Upphöjd 1727 till riksråd, undfick han
fyra år senare grefvebrefvet, – men tog icke
introduktion. 1735 kallades han till kanslär för
Åbo universitet.
C. slöt sig inom rådet till
Arvid Horns parti och blef därför vid 1738–39
års riksdag föremål för de segrande Hattarnes
förföljelselusta, som yttermera uppeggades genom
hans frimodiga försvar mot sekreta utskottets
anmärkningar. Slutet blef emellertid det, att
C. jämte fyra af hans kamrater för att undgå
den hotande stormen på egen begäran »licentierades»
som riksråd, d. v. s. frikallades från ämbetsgöromålen,
men genom bibehållande af värdigheten
voro de enligt då gällande bestämmelser
utestängda från deltagande i riddarhusets förhandlingar.
Den pension, han fick åtnjuta, togo
sig Hattarne anledning att af samma skäl som
för T. G. Bielke (se sid. 92) beröfva honom vid
1740–41 års riksdag, då han förvisades till sina
gods, och afled han å Kristineholm i Södermanland
d. 3 april 1742.
Kort före sin död stiftade
han en storartad barmhärtighetsinrättning.
Gift 1711 med friherrinnan Ebba Margareta Banér.
7. Creutz, Gustaf Filip, statsman, skald.
Född i Finland troligen i maj
1731; sonson till C. 3. Föräldrar:
majoren, grefve Carl Creutz
och Barbro Helena Wrede.
Uppfostrad af sin morbroder friherre
Henrik Wrede, inskrefs C.
1751 i k. kansliet och tjänstgjorde
både där och som kavaljer
hos hertig Fredrik Adolf till 1763, då han utnämndes
till minister i Spanien. Här kvarstannade
han till 1766, då han förflyttades till samma befattning
i Frankrike, där han förblef till 1783,
då han, efter att hafva afslutat en traktat mellan
Sverige och Nord-Amerikas Förenta stater, hemkallades
för att som kanslipresident intaga en
plats i rådet. Genom sin gedigna bildning, fina
diplomatiska takt och älskvärda, vinnande personlighet
visade sig C. fullt vuxen denna under
dåvarande förhållanden maktpåliggande post. Han
stod på synnerligen god fot med icke blott de
kungliga personerna och de ledande ministrarne
utan var äfven i hög grad uppburen inom den
franska »upplysningstidens» litterära kretsar och
gjorde starkt intryck på själfva Voltaire.
Efter hemkomsten erhöll han jämte rådsvärdigheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
