- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
I:294

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Biography and Genealogy, Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfving, Nere Albert - Elgström, Per - Eliander, Klas - Eliason, Anders Oscar Wilhelm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Elfving, Nere Albert, krigare, generalkonsul.
Född d. 8 febr. 1832 på Kampen
utanför Vexiö och son af häradshöfdingen
Anders Elfving.

Efter i Uppsala 1851 aflagd
studentexamen, en kort kadettid
å Karlberg och diverse ingeniörsarbeten
här och hvar i landet,
begaf sig E. för att finna en
snabbare väg till utkomst 1855 till Amerika och
lyckades vinna anställning i landtmäterikontoret
i Washington, som just höll på med uppmätning
af Kansas med flera mindre bebyggda stater.
Under förberedelser till en forskningsresa till
Afrika, öfverraskades han af budskapet om de
amerikanska sydstaternas beslut att sätta sig
öfver kongressbeslutet om slafveriets afskaffande,
hvarpå det amerikanska inbördeskriget genast
kom till utbrott. E. anmälde sig nu som frivillig
i nordstaternas armé och befordrades genast
till förste löjtnant vid 48:e Newyorkska infanteriregementet
1861. Med stor utmärkelse deltog
E., som 1863 erhöll kaptens och 1864 majors
värdighet, i de följande årens strider, åtskilliga
gånger sårad. Vid underrättelsen, att Sverige
under den närmaste tiden väntades lägga sitt
svärd i vågskålen till Danmmarks förmån, begärde
E. sitt afsked för att som frivillig ställa sin
erfarenhet till disposition. På hemvägen erfor
han dock, att Danmark måst sluta fred, hvarför
han åter ingick i nordamerikanska armén, inom
hvilken han i dec. 1864 utnämndes till öfverstelöjtnant.
Stormningen af Fort Fisher, det sista
hamnfästet rebellerna hade kvar, utfördes af
det regemente, E. tillhörde, efter sex timmars
blodig strid, som försatte alla E:s förmän i
otjänstbart skick. Under den närmaste tiden
förde E. befälet öfver brigaden, och under ständiga
småstrider gick hären fram mot staden
Wilmington. Vid en rekognoscering träffades E.
d. 20 febr. 1864 af en kula i högra knäet,
hvarefter hans ben måste amputeras. Nu återstod
ej annat för honom än att med pension för
sitt förlorade ben och med öfverstefullmakt af
staten Newyork 1866 återvända till fäderneslandet,
där han först arbetade som kartritare och lärare
i engelska vid Karlberg. 1871 utnämndes han
till Förenta staternas konsul, i hvilken egenskap
han ådagalade drift och duglighet, och
idkade 1872–79 grosshandel med amerikanska
maskiner, särskildt skördemaskiner, hvilkas bruk
han införde i Sverige. Lifligt intresserad af
geografisk forskning, lämnade han flera bidrag
till geografiska sällskapets tidskrift och var en
af grundläggarna af sällskapet: »Värnpliktens
vänner».

Död i Stockholm d. 4 mars 1891.

Gift 1873 med Bernhardina Eugenia Lindstedt.


Elgström, Per, skald. Född i Tolgs församling
af Kronobergs län d. 24 dec. 1781. Föräldrar:
torparen Erik i Elgaryd och Lisbet
Håkansdotter
.

Från barndomen ett rof för armod
och försakelse. måste E., som 1799 blef student
i Uppsala, när alla utsikter stängdes för honom att
följa sin kallelse och fortsätta den vetenskapliga
banan, taga anställning som biträde i en af
hufvudstadens boklådor. Men äfven här förstod
han så väl använda hvarje fristund, att han efter
någon tid kunde ånyo begifva sig till Uppsala,
där han med ett litet understöd af sin forna
husbonde vann den akademiska lagern 1809.
Samma år ingick han som e. o. kanslist i ecklesiastikexpeditionen
och befordrades följande
året till kopist. Men ansträngningarna hade
undergräft hans hälsa, så att han afled redan d.
28 okt. 1810.

E:s rika skaldeanlag och svärmiska
lynne förde honom i Uppsala inom den
krets af unga diktare, som slutit sig kring Atterbom.
Här uppträdde han i Phosphoros och
Poetisk kalender med åtskilliga dikter, som andas
ett djupt och stilla vemod och en vek nästan
sjuklig känslosamhet, men äfven under den
sväfvande, något oklara formen, röja en glänsande
fantasi. Som prosaist har han efterlämat tvenne
afhandlingar: Hvad rätt har ett folk att döma
sin regent?
1809 och Om ett stort, ett patriotiskt
tänkesätt
1810, hvilka andas en varm kärlek
för fäderneslandet och den nyfödda friheten. E:s
Samlade vitterhetsarbeten utgåfvos, i samma
band som G. Ingelgrens, 1860 af Hanselli.


Eliander, Klas, arkitekt, mekaniker. Född
d. 18 juli 1708 i Västergötland, där fadern Håkan
Eliander
var inspektor öfver riksrådet grefve Ekeblads
egendom.

Fadern, själf ansedd byggmästare,
som bland annat uppbyggt flera kyrkor i
sin hemort, hade all kostnad och möda ospard, att
bereda sin son en vetenskaplig uppfostran. Denne
fann dock föga kallelse för de akademiska studierna,
men desto större för ritning och byggnadsarbeten.
Han skickades därför till Stockholm, hvarest
han på grefve Ekeblads förord blef upptagen af
slottsbyggmästaren Gerdes och fick under hans
ledning studera arkitekturens teoretiska grunder.
Sedan han äfven någon tid fått åtnjuta Polhems
undervisning i mekanik, erhöll han genom presidenten
v. Drakes bemedling ett anslag från
städernas manufakturkontor, för att göra en utrikes
resa. Han begaf sig 1741 till Holland,
England och Frankrike och väckte öfverallt uppmärksamhet
för sina grundliga insikter och
rikedom på idéer inom arkitekturens område.
Återkommen till Sverige, antogs han till manufakturkontorets
byggmästare och slottsbyggmästare
under Hårleman, samt invaldes till ledamot af
Vetenskapsakademien, hvilkens handlingar af
honom riktades med åtskilliga värdefulla beskrifningar.
Hans stora skicklighet och verksamhetsifver
hade redan grundlagt hans rykte och gåfvo
för hans egen ära och fäderneslandets gagn
de bästa löften, när en häftig blodstörtning tillkännagaf
en bröstsjukdom, som lade honom i
grafven d. 4 maj 1754.

Gift 1: 1748 med Anna Rosina Körner och 2: med Katarina
Charlotta Bäckman
.


Eliason, Anders Oscar Wilhelm, skådespelare.
Född i Stockholm d. 14 nov. 1863.
Föräldrar: fabrikören Anders
Laurentz Eliason
och Josefina
Fagerström
. E. var engagerad hos
Lindberg 1883–84, hos direktör
Ranft 1884–85, vid Stora teatern
i Göteborg 1885–86, vid Engelbrechtska
sällskapet 1886–87,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:09:32 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/a0294.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free