Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eriksson, Gustaf - Eriksson, Jakob - Eriksson, Kristian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sysselsättningar samt ledningen af den boktryckerirörelse,
han åtta år förut tillsammans med ett par vänner
börjat i Mariefred och sedan 1831 ensam haft
om händer.
1838, efter det han försålt sin
landtegendom och sin tryckeriaffär, flyttade han
tillbaka till Norrköping såsom utnämnd stadsläkare
och fortfor med denna befattning till 1855,
då han erhöll afsked med pension. Död i nämnda
stad d. 15 febr. 1865.
Strängt konservativ
till sin politiska uppfattning och öfvertygelse,
förfäktade han flitigt sina åsikter, dels i Östgöta
patrioten, som han redigerade 1845–46, dels i
»Post- och Inrikes tidningar» och »Tiden», till
hvilka tidningar, i synnerhet den senare, han var
en flitig insändare. År 1844 utgaf han en broschyr:
Idéer i allmän politik af en orepresenterad, i
hvilken skrift han påyrkade en tvådelad representation,
med de närande klasserna i den första
kammaren och de lärande och styrande i den
andra, utan åtskillnad af frälse eller ofrälse och
med medelbara val till den förra och omedelbara
till den senare. Hans litterära flit nedlades för
öfrigt mest på öfversättningar af främmande arbeten.
Gift 1: 1821 med Eva Sofia Klingspor
och 2: 1830 med systern Fredrika Adolfina
Klingspor.
Eriksson. Jakob, botanist. Född i Hyllie
socken, Lunds stift, d. 30 sept.
1848. Föräldrar: landtbrukaren
Anders Eriksson och Eva Bergh.
E. blef 1867 student i Lund,
1872 fil. kand. och 1874 fil. d:r
samt samma år docent i botanik
vid Lunds universitet. Men redan
1875 förordnades E. till
adjunkt vid Nya elementarskolan i Stockholm
samt från och med 1876 jämväl till botanist och
växtfysiolog vid Landtbruksakademiens experimentalfält.
Efter att å båda platserna ha utöfvat
en i hög grad gagnande verksamhet, slutade E.
vid Nya elementarskolan för att uteslutande, sedan
experimentalfältet erhållit ett högre riksdagsanslag,
från 1885 ägna sig åt sina vetenskapligt-praktiska
studier. E. erhöll härvid professors
titel. E., hvilken under flere resor i utlandet
tagit kännedom om därstädes befintliga botaniska
institutioner, afsedda till landtbrukets gagn, har
å experimentalfältet inrättat ett växtfysiologiskt
laboratorium.
E. har utgifvit ett stort antal
vetenskapliga arbeten, företrädesvis af landtbruks- och
trädgårdsbotaniskt innehåll, många öfversatta
till utländska språk. Bland dessa må nämnas:
Studier öfver leguminosernas rotknölar 1874,
Om meristemet i dikotyla växters rötter 1877,
Ueber Wärmebildung durch intramolekulare
Athmung der Pflanzen 1881, Om potatissjukan
1884, Om några sjukdomar å våra odlade växter
1890, Bidrag till det odlade hvetets systematik
1892, Die Getreideroste 1896, tillsammans med
E. Henning, Sur l’origine et la propagation de
la Rouille dez Céréales par la Semeuce 1901.
E. har dessutom utgifvit exsiccatverk: Fungi
parasitici Scandinavici exsiccati, 10 fasciklar
1882–95 och Collectio cerealis, 4 fasciklar 1889–99,
samt Botaniska väggtaflor, 2 serier, den
senare omfattande 25 taflor, 1896–1900.
Den utmärkte vetenskapsmannen har uti tidningar,
särskildt N. D. A., skrifvit ledande artiklar om
den högre landtbruksundervisningen, om vår landtbruksadministration,
om samarbete mellan våra
hushållningssällskap o. s. v. samt har arbetat för
ordnandet af ett internationellt försöksväsen.
E. är, tills. med A. Pihl, redaktör af Svenska
Trädgårdsföreningens Tidskrift, från och med
1878 och af Svenska Fruktsorter i färglagda
afbildningar, från och med 1899.
E. erhöll för sina arbeten om sädesrosten af Landtbruks-Akademien
1897 akademiens jeton i guld samt
af L’Institut de France i Paris 1898 »Prix
Desmazières» (1,600 francs).
Led. af Landtbruks-Akad.
1893, Vet.-Akad. 1901 m. fl. sällskap.
Gift 1876 med Hilma Mathilda Carolina Knutson.
Eriksson, Kristian, skulptör. Född d. 30 juni
1858 i byn Faserud nära Arvika.
Föräldrar: möbelsnickaren Erik
Olsson och Stina Olsdotter. E.
som gick i folkskolan, var 1875–77
i lära hos en ornamentbildhuggare
för träarbeten i
Stockholm och bevistade samtidigt
afton- och söndagsundervisningen
i Tekniska skolan. 1877–79 var han
anställd på en möbelfabrik i Hamburg, gjorde
1879–81 modeller till fajans- och silfverkärl vid
Bichweilers »Kunstgewerbliche Werkstatt» och
modellerade 1881–83 byggnadsornament. Sistnämnda
år begaf E. sig till Paris, där han studerade
1884–87 vid École des arts décoratifs
och École des beaux-arts, i den senare på den
berömde skulptören Falguières ateljé. Erhöll
penningpriser och medaljer i elevtäflingar. Han
skaffade sig samtidigt inkomster genom att biträda
med grofarbetet på ateljéerna hos skulptörerna,
och så gled han öfver till den högre
konstens område, skaffade sig egen ateljé och
utställde på salongen 1888 statyn Martyren, en
med fin plastisk känsla och smak behandlad
modellfigur. Denna inbragte honom en tredje
medalj och Jenny Lind-stipendiet från Stockholm.
På världsutställningen i Paris 1889 exponerade
han de med guldmedalj belönade bronsvaserna
Blindbock och Martyren, inköpta af P. Fürstenberg;
året därpå exponerades i Stockholm bronsvasen
Tjusning, inköpt af svenska staten. »Det är
ett både själfständigt och genialiskt och därtill ett
snart sagdt nytt uppslag inom den svenska skulpturen,
dessa arbeten innebära, alster af en fin
känsla för stil, af smak i formbehandlingen,
af uppsluppen friskhet och godt lynne i så väl
idé som utförande.» Bland E:s arbeten från
denna tid märkes det nobla karaktärshufvudet
"1789". 1891 utställde E. på konstutställningen
i Göteborg den stora hautreliefen Linné i gips,
inköpt af Nationalmuseum och uppsatt i dess
öfre vestibul i marmor, på bekostnad af P.
Fürstenberg, 1894. E. har vidare utfört den
snart sagdt monumentalt hållna käppkryckan
Stödet, en gammal, orkeslös gubbe, stödd på en
kraftig ung flickas arm, utförd i silfver, Bretagneska,
bronsbyst inköpt af staten, Faure,
Lifvet, dekorativt fat, de tre senare exponerade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
