- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
I:312

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Biography and Genealogy, Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eriksson, Kristian - Ersson, Erik - 1. Esberg, Johan - 2. Esberg, Zacharias

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

på konstnärsförbundets utställning i Stockholm
1894. Efter Hasselbergs död utförde han enligt
dennes önskan i marmor hans »Farfadern»,
»Näckrosen» och V. Rydbergs byst. Han har
sedermera utfört en grupp till Nationalmuseets
portik, figurer till byggnadsfasader, barnporträtt
och statyetter, då och då en möbel, en grafvård,
bronsbeslag eller silfverpjäser. Sedan 1898 är E.
bosatt i Stockholm.

»För E. är ingen gren af
konstnärlig verksamhet underordnad och betydelselös,
slöjd, snickeri, smide är fullt ut lika
så fin konst som den »ädlare», förnäma konsten.

Det personliga i E:s konst framträder kanske
tydligast i hans smärre arbeten, i de formsäkra
och formläckra vaserna med sina smidigt eleganta
figurer, i de utkast han åstadkommer med förvånansvärd
lätthet och frodig idérikedom.»

Gift i Paris 1894 med Jeanne Tramcourt.


Ersson, Erik i Vallsta, riksdagsman. Född d.
15 jan. 1811 å fädernegården
Vallsta i Hälsingland. Föräldrar:
Hemmansägaren Erik Johansson
Fors
och Brita Jonsdotter.

Redan vid 14 års ålder faderlös,
förestod E. från sitt sjuttonde år
jordbruket å den fäderneärfda
gården, ett kronoskattehemman
af 3/8 mantal, som han 1839 öfvertog för egen
räkning. Två år senare utlöste han sina medarfvingar
och blef ensam ägare af gården.

E. började tidigt tagas i anspråk för allmänna
värf och kallades vid 1847–48 års riksdag till
representant i bondeståndet för Västra Hälsinglands
domsaga, hvilket förtroende han äfven beklädde
vid alla följande ståndsriksdagar, utom
1850–51, då han af hälsoskäl undanbad sig att
ifrågakomma. Han gjorde sig vid riksdagen snart
bemärkt, hade 1853 och 1856 plats i lagutskottet
och vid alla följande riksdagar i statsutskottet.
Dessutom var han vid 1865–66 års riksdag medlem
af talmanskonferensen, 1866–67 bankofullmäktig
och var 1864 led. af kommittén för utredande
af frågan om grundskatternas inlösen samt
inkallades 1865 i den då tillsatta unionskommittén.
Allt detta vittnar om det anseende, E. åtnjöt af
både ståndsbröder och regering och måhända
kan han ock, betecknas såsom sitt stånds mäktigaste
man vid tiden närmast före representationsförändringen,
som han med värma understödde.
Han förvärfvade sig ock utomståendes aktning
för sitt själfständiga och från egoistiska biafsikter
fria uppträdande, som alltid präglades af
redlig håg att ställa fosterlandets väl i första
rummet, ståndets i andra.

Under det nya
statsskicket fortfarande representant för sin hembygd,
denna gång i Andra kammaren vid 1867–68
års riksdagar och vid båda å sin gamla plats i
statsutskottet, deltog han i grundandet af landtmannapartiet
1867, som han dock snart med
grämelse såg utveckla sig i annan riktning, än
han väntat. Till följd af kroppslig ohälsa undanträngdes
snart hans inflytande därstädes af Carl
Ifvarsons, och af samma anledning drog han sig
ock 1868 tillbaka från det politiska lifvet. Sin
återstående lefnad tillbragte han å sin fädernegård,
Vallsta, där han afled den 21 mars 1872.
I grundskattekommittén uttalade sig E. för grundskatternas
aflösning, ej afskrifning och i den vid
början af 1860-talet rätt tillspetsade norska frågan
tillhörde han deras antal, hvilka ville inrymma
norrmännen full likställighet. Bondeståndets
protokoll omförmäla mångfaldiga tillfällen
då samtliga eller flertalet af ståndets medlemmar
»förklarade sig instämma med Erik Ersson»,
hvars framstående naturliga talegåfva vitsordas
af samtida.

Gift 1: med Elsa Ersdotter,
2: 1850 med Anna Johansdotter.

Hans son i andra giftet, Johan E., ägare af
fädernegården och född 1852, uppsattes 1896
som folkpartiets kandidat gent emot landtmannapartiets
ledare Olof Jonsson i Hof och utgick
såväl nu som 1899 som segrare ur striden. Han
tillhör liberala samlingspartiet men har ej spelat
någon mera framträdande roll.


1. Esberg, Johan, superintendent. Född i
Kumla socken i Närike d. 2 april
1665. Föräldrar: kyrkoherden
Andreas Edzbergius och Sara
Fogdonia
.

Endast tjugu år
gammal vann E. lagerkransen i
Uppsala och företog därefter en
utrikes resa, hvarunder han i
Giessen på sin tjugusjätte födelsedag
promoverades till teologie doktor. Det berättas,
att han under sin vistelse i Tyskland skall
ha skrifvit till påfven Innocentius XII och meddelat
honom, att han hemligen antagit katolska
läran, och därför begärt trehundra scudi. Emellertid
fick han kort därefter fullmakt från Sverige
såsom pastor i Almunge i Uppland, och denna
befordran lär, om det anförda ryktet haft någon
grund, förmått honom att ombyta tänkesätt.

1698 utnämndes han till professor i grekiska
litteraturen i Uppsala, men utbytte fem år därefter
denna lärostol mot en professur i teologiska
fakulteten och kyrkoherdebeställningen i
Gamla Uppsala. År 1711 blef han, på grund af
Carl XII:s fullmakt, utfärdad i Bender, utnämnd
till superintendent på Gottland, där han efter
tjugutre års berömlig ämbetsverksamhet afsomnade
d. 17 april 1734.

»Han var en man
med stora gåfvor, förträffligt minne, vidsträckt
lärdom, vältalig och förde en kostelig penna»,
som likväl ej lämnat andra minnen efter sig, än
ett par liktal och några akademiska disputationer.

Gift 1694 med Magdalena Lundia, en dotter
till den berömde juristen C. Lundius.


2. Esberg, Zacharias, homilet. Född 1666 i
Kumla socken i Närike; den
föregåendes bror.

Vid tolf års ålder inskrifven bland de
studerande i Uppsala, promoverades
han därstädes 1685 till filosofie
magister, kallades 1687
till garnisonspredikant i Göteborg
och 1688 till lektor i Strengnäs,
men undanbad sig bägge dessa befattningar,
för att antaga en huspredikantstjänst hos kanslipresidenten
grefve B. Oxenstierna. Vid tjugutre
års ålder utnämnd till pastor vid lifgardet i
Stockholm, befordrades han följande året till
drottning Hedvig Eleonoras hofpredikant, med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:09:32 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/a0312.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free