- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
I:335

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Fersen, Hans Axel von - Fieandt, Otto Henrik von - Filenius, Petrus - Fincke, Gustaf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

giftermålskontraktet mellan Gustaf IV Adolf och prinsessan
Fredrika Dorotea Vilhelmina. I sitt fäderneslands
tjänst uppsteg han därefter från den ena värdigheten
till den andra.

1792 generalmajor, utnämndes
han 1799 till en af rikets herrar och
Uppsala akademis kansler. 1800 serafimerriddare,
1801 riksmarskalk, 1802 generallöjtnant och 1809
general, deltog han vid flera tillfällen under
konungens frånvaro såsom tillförordnad ledamot
i regeringen. Den ryktbarhet, han sålunda förvärfvat,
ökades ännu mer genom hans tragiska
död. Till hvarje tum aristokrat, men i detta
ords vackraste bemärkelse, hade F. genom en
stolthet, som gränsade till högdragenhet, stött
en mängd människor, som ej närmare kände
honom. Därjämte var det allmänt kändt, att F.,
under intrycket af de frihetens utsväfningar, till
hvilka han i Frankrike varit vittne, i sin skuggrädsla
gick så långt, att hela det konstitutionella
styrelsesättet var honom förhatligt och att han
var hufvudmannen för det parti, som sträfvade
att på tronen uppsätta den afsatte konungens son,
prins Gustaf. Under sådana förhållanden funno
de utkastade misstankarna, att kronprinsen Carl
August skulle blifvit förgiftad en så mycket tacksammare
jordmån, som hela den Fersenska
familjen och i synnerhet Axel F:s bror, Fabian,
och syster, grefvinnan Piper, vid flera tillfällen
uppträdt på ett högdraget och frånstötande sätt
mot den aflidne. När den 20 juni 1810 det
furstliga liket infördes i Stockholm och F. såsom
riksmarskalk i spetsen för sorgetåget färdades
genom stadens gator, upphof sig från de tätt
packade människomassorna ett sorl, som snart
öfvergick till skrän och handgripligheter. När
stormen begynte blifva hotande, tog F. sin tillflykt
i ett ej långt från Riddarhustorget beläget
hus, hvarifrån han, misshandlad och blodig, fördes
till rådhuset. När den upphetsade pöbeln här
åter fick syn på honom, blef han på nytt utsläpad
på gatan och i närvaro af den till parad uppställda
militären marterad till döds. Det nakna
liket upptogs från rådhusgården och lades genom
polisens försorg i en enkel likkista, som insattes
i polisens arrestrum. Först i december samma
år skedde hans högtidliga begrafning i Riddarholmskyrkan.

Ogift.

F:s dagbok och korrespondenser
utgåfvos 1878 af R. M. Klinckowström
under titeln: »Le comte de Fersen et la cour
de France».

F:s yngre broder Fabian Reinhold
von F.
, f. 1762 d. 1818 som öfverstekammarherre
och en af rikets herrar, intog vid tiden
närmast efter 1809 års revolution en bemärkt
plats bland det gustavianska partiet. Med dennes
son utdog ätten å manssidan 1839 och med hans
dotter å kvinnolinjen 1879.


Fieandt, Otto Henrik von, krigare, en af
hjältarna i finska kriget 1808–09.
Född d. 26 sept. 1762. Föräldrar:
löjtnanten vid Savolax regemente
Magnus Fredrik von Fieandt
och Sigrid Regina Furumarck.

Enligt tidens sed redan som
barn inskrifven i krigstjänst, befordades
han efter idkade studier
till stabsadjutant och bevistade i denna egenskap
kriget 1788–90, hvarunder han avancerade till
kapten vid Tavastehus regemente. Därifrån transporterad
med samma grad till Björneborgs regemente
och 1796 utnämnd till major vid Rautalampi
bataljon, var han vid krigets utbrott 1808
öfverstlöjtnant i armén. Under hela detta fälttåg
förde han befälet öfver en egen mindre härafdelning,
med hvilken han vid flera tillfällen tillfogade
den öfverlägsna fienden kännbara förluster.
F., hvilken som bekant blifvit besjungen af Runeberg,
kvarstannade efter krigets slut i Finland
och erhöll vid sitt afskedstagande 1810 öfverstefullmakt.
Död på Kananoja gård i Viborgs
socken den 15 september 1823.

Gift 1: 1791
med friherrinnan Maria Rehbinder; 2: 1801 med
friherrinnan Ulrika Margareta Rehbinder.


Filenius, Petrus, biskop. Född i Rödinge i
Skåne den 15 april 1704. Föräldrar:
kyrkoherden Peter Nilsson
Filenius
och Juditha Dorotea
Vinqvist
.

F. blef student
i Lund 1721 och promoverades
till filosofie doktor därstädes 1730.
Genom de nära förbindelser, i
hvilka han stod till den mäktige
kanslipresidenten grefve Arvid Horn, för hvars
ende son F. var lärare, anställdes han 1731
såsom adjunkt i filosofiska fakulteten vid universitetet
i Åbo och förordnades året därpå att
tillika vara akademiens sekreterare. Utnämnd
1735 till professor i österländska språk vid samma
universitet, förflyttades han 1741 såsom professor
till teologiska fakulteten, sedan han under tvenne
föregående år gjort en vetenskaplig resa till utlandet
och efter sin hemkomst, 1740 antagit
ordination och samma år blifvit utnämnd till
teologie doktor. Under kriget med Ryssland
1742 tvungen att flykta till Sverige, anställdes
han genast såsom professor i orientaliska och
grekiska språk i Lund, där han kvarstannade
till 1744, då han undfick fullmakt att vara domprost
i Linköping. Här verkade till 1761, då
han på stiftets kallelse intog Linköpings biskopsstol
efter A. O. Rhyzelius. Såsom biskop var
F. verksam, nitisk och samvetsgrann, som enskild
person utmärkt för sin välgörenhet och ömhet
mot fattiga.

F. deltog äfven alltifrån 1746–47
års riksdag i sin tids politiska lif, städse tillhörande
Hattpartiet. Vid riksdagarna 1760–62
och 1765–66 hade han plats i sekreta utskottet
samt fungerade som innehafvare af den näst
Uppsalas till åldern äldsta biskopsstol ofta som
talman, vid förfall för ärkebiskop Beronius. 1769
infann denne sig ej vid riksdagen, då F. utan
motsägelse kallades till talman, men 1771 begagnade
Mössorna sin knappa röstöfvervikt att låta
F. vika för Skarabiskopen Forssenius. Död i
Linköping d. 2 juni 1780.

Gift 1: 1740 med
Ulrika Benzelstierna, dotter till ärkebiskop E.
Benzelius d. y., och 2: 1767 med Maria Worster,
dotterdotter till grosshandlaren Joh. Luther
från Holstein och en afkomling af den store
reformatorn.

Fincke, Gustaf, ståthållare, legat. Född omkring
1510 och son af en Gödike Fincke och
Margareta Gustafsdotter Slatte
.

I sept. 1542

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:34:28 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/a0335.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free