mått utveckla sin oratoriska förmåga, då han med af rörelse vibrerande stämma i formfulländade anföranden vädjade till sina ståndsbröders ädlaste känslor att bringa fäderneslandet ett offer af sina egna privilegier. Af hans tal utkommo 1872 en samling Tal, anföranden och uppsatser, af hvilka åtskilliga förut separat utgifvits. S. å. utkom äfven Ännu ett ord om ministerkrisen. Gift 1842 med Eva Sofia Charlotta Anckarsvärd, dotter af öfverste J. A. Anckarsvärd (se sid. 32). Sonen, Johan Theodor, född d. 16 sept. 1851, f. d. ryttmästare vid lifregementets dragonkår, tillhör från 1891 riksdagens Första kammare, där han intager en ganska framskjuten plats, från 1898 medlem af statsutskottet. Han representerar moderata, men i motsats mot fadern, protektionistiska tänkesätt. Gift 1875 med Ebba Eva Wilhelmina Ankarcrona. Gripenstierna, Joel, ämbetsman. Född i Klockrike i Östergötland d. 9 april 1637. Föräldrar: d. v. komministern, sedermera kyrkoherden i Löt, Petrus Jonæ Drysander och Kerstin Rungia. Vid föräldrarnas tidiga frånfälle, jämte elfva syskon, lämnad i torftiga omständigheter, måste han vid sexton års ålder afbryta sina studier. Han hade emellertid den lyckan, att snart bli känd af kronprinsen Carl Gustaf och på hans förord få anställning i k. kansliet. Såsom civil ämbetsman antog han enligt tidens sed ett svenskt namn, eller, rättare, öfversatte faderns grekiska namn på svenska och kallade sig Ekman. Han följde därefter Carl Gustaf under hans krig och tillhörde alltid hans närmaste omgifning; likaså användes han af förmyndareregeringen vid flera maktpåliggande värf, bland annat vid fredsfördraget i Kardis 1661, där fredsdokumentet uppsattes af hans hand. Året därefter tog han afsked ur kansliet och anträdde en utrikes resa, efter hvars fullbordande han l663 utnämndes till kammarförvant i statskontoret. 1666 anställdes han som uppsyningsman vid Avesta myntverk och Garpenbergs kopparverk, blef 1669 direktör öfver allt kronans kopparväsende samt adlades s. å. med namnet Gripenstierna. Dels genom sitt gifte med Elisabet Hanssen, 1666, en dotter till bankiren Peter Hanssen i Stockholm, och dels genom sin indräktiga befattning och en klok förvaltning af sin egendom, samlade G. en förmögenhet, så att han inom kort ansågs som den förste penningmannen i landet. Under åren 1668--80, då statens tillgångar mer än en gång voro så medtagna, att penningar fattades till de oundgängligaste behofven, försträckte han kronan den ena summan efter den andra, så att hans förskott på denna tid af tolf år uppgingo till det oerhörda beloppet af 6,700,500 daler silfvermynt, motsvarande efter den tidens sädespris två millioner tunnor spannmål. 1673 utnämndes G. till riksräntmästare, blef året därefter generaltullförvaltare öfver stora sjötullen och skall äfven blifvit lofvad friherrskap, hvilket löfte dock aldrig infriades. Såsom ett bevis på hans organisationsförmåga nämnes, att koppartullen, som förut genom försnillningar nedgått till en obetydlighet, under hans förvaltning ökades ända till 50,000 daler silfvermynt. Då 1671 den aderton segel starka örlogsflottan låg infrusen vid Dalarön, uppfann G. ett nytt sätt att utsåga fartygen ur isen och lade själf hand vid arbetet, ehuru han flera gånger hotades med fara för sitt eget lif. Om sommaren samma år värfvade och utrustade han på egen bekostnad femtio ryttare, som afsändes till krigshären i Skåne. Det tyckes väl, som om en så ovanlig patriotism borde ha vunnit samtidens och de maktägandes erkännande och tacksamhet, men detta var långt ifrån förhållandet. G:s framgångar, anseende och stora förmögenhet hade, som vanligt uppväckt en mängd afundsmän, hvilka alltför lätt vunno den hushållssamme Carl XI emot den förtjänte mannen. De förpantningar, G. till säkerhet för sina förskott erhållit blefvo honom frånhända, hans egendomar indrogos vid reduktionen, och hans öfriga förmögenhet medtogs genom en process, som anställdes mot honom, för det han skulle ha brutit det s. k. kopparkontraktet, angående kronans afradskoppar af Falu grufva. Nedtyngd af grämelse och sorg, dog G. i armod d. 26 aug. 1697. Groll, Viktor Lennart, statsråd. Född d. 22 febr. 1845 i Stockholm. Föräldrar: lärftskramhandlaren Axel Leonard Groll och Agnes Sofia Emilia Hiessleiter. Student i Uppsala 1863, aflade G. därstädes 1869 hofrättsexamen och blef efter den vanliga juridiska gradpasseringen 1881 utnämnd till fiskal och 1883 till assessor i Svea hofrätt. Redan dessförinnan hade han 1881 förordnats till t. f. revisionssekreterare och blef 1883 konst. revisionssekreterare. S. å. kallades han till expeditionschef i civildepartementet, öfverflyttades 1887 i samma egenskap till justitiedepartementet och utnämndes 1888 till landshöfding i Kalmar län. På denna post kom han dock ej att verka längre än till d. 12 okt. 1889, då han inkallades i statsrådet som chef för civildepartementet. I denna egenskap koncentrerades hans sträfvanden på kommunikationsväsendets utveckling, hvarjämte flera förslag framlades å arbetarförsäkringens område. Dessa lyckades ej vinna riksdagens bifall, men en fond afsattes för framtida ordnande af frågan. Det för främjande af 1897 års utställning i Stockholm på G:s föredragning koncessionerade lotteriet möttes med allmän ovilja, hvilken i viss mån torde medverkat till G:s afskedsansökan ur statsrådet, hvilken beviljades d. 6 okt. 1896, då han utnämndes till landshöfding i Stockholms län. Redan d. 25 okt. s. å. afled G. i Stockholm. Ehuru aldrig uppträdande i rent politiska frågor, var G. vid riksdagarna 1892--96 led. af Första kammaren för Kalmar läns norra landsting. Led. af Landtbruksakademien. Gift 1878 med Maria Carolina Looström. Grothusen, Kristian Albrekt, krigare, diplomat, (skref sig Grotthuss). Född d. 9 okt. 1680. Föräldrar: generallöjtnanten frih. Otto Johan von Grothusen och Margareta von Behr. G. gick tidigt i krigstjänst och var redan öfverstlöjtnant, då han deltog i slaget vid Posen 1704. Efter