- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
I:405

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Gripenhielm, Nils - 3. Gripenhielm, Axel Johan - Gripenstedt, Johan August

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

några jämnåriga gossar till prinsens läskamrater,
under benämningen studer-pager, och bland dessa
var äfven Nils G. Han fullkomnade sedan sina
studier i Uppsala och genom utländska resor
och utnämndes vid tjuguett års ålder af Carl XI
till hofråd.

1676 antagen till direktör i k.
biblioteket, förordnades han efter hvartannat till
lagman öfver Öland, Östergötland och Uppland
och befordrades 1692 till landshöfding öfver
Stora Kopparbergs län. Utsedd till landtmarskalk
vid 1697 års riksdag, förde han på ständernas
vägnar ordet, när den femtonårige Carl
anmodades att, med upphäfvande af sin faders
testamente, själf öfvertaga riksstyrelsen. G.
utnämndes af honom 1706 till k. råd och president
i Bergskollegium, men hade, innan fullmakten
kom i hans hand, aflidit i Falun 1706.

G. spelade icke någon politisk roll såsom
fadern, men han var en man, som alltid fyllde
sin post genom redbara kunskaper och stor ämbetsmannaduglighet.

Gift 1680 med friherrinnan
Maria Elisabet Bonde, dotter af riksskattmästaren
Gustaf Bonde (se sid. 116).


3. Gripenhielm, Axel Johan, krigare. Född
d. 18 mars 1686; den föregåendes son.

Vid sjutton års ålder begynte G., såsom fänrik vid
Dalregementet, sin krigarbana under Carl XII:s
fanor och följde dem troget till Pultavaslaget.
Tillfångatagen med den öfriga hären fördes han
af ryssarna till den lilla staden Saranski, där
han kvarhölls ända till 1721. När han ändtligen
återkom till fäderneslandet, fick han visserligen
öfverstlöjtnants rang, men måste åtnöjas
med sin kaptensindelning till 1733, då han utnämndes
till öfverstlöjtnant vid regementet. Befordrad
till öfverste 1740 drog han ånyo i härnad
mot Ryssland och bevistade slaget vid Villmanstrand.
Här erhöll han en svår blessyr,
som fällde honom till marken, hvarigenom han
för andra gången råkade i ryssarnas händer,
hvilka kvarhöllo honom tills efter freden 1743.

Vid sin hemkomst utnämnd till generalmajor,
blef han 1750 landshöfding i Gefleborgs län och
Västernorrland.

Död, ogift, i Gefle d. 25 febr.
1755.

Med hans broder, ryttmästaren Nils G.,
utdog ätten å svärdssidan 1759.


Gripenstedt, Johan August, statsman. Född
d. 11 aug. 1813 i Holstein.
Föräldrar: majoren Jakob Gripenstedt
och Helena Kristina
Weinschenck
.

Student i Uppsala
1827, ämnade G. beträda den
civila ämbetsmannabanan, men
ändrade af någon anledning lefnadsplan
och ingick 1828 vid
Karlberg, hvarefter han 1831 utnämndes till
underlöjtnant vid Göta artilleriregemente. Sedan
han, under de närmast följande åren, genomgått
kursen vid Mariebergs högre militärläroverk, befordrades
han 1837 till löjtnant och fyra år senare
till artilleristabsofficer. 1846 erhöll han på
egen begäran afsked ur krigstjänsten.

Det blef å ett helt annat område än det militära, G.
kom att sätta märken i fäderneslandets historia.
Redan vid 1840–41 års riksdag började han sin
politiska bana och gjorde sig omedelbart så bemärkt
för sin framstående talegåfva, att det liberala
partiet, till hvilket G. slöt sig och som vid
denna riksdag behärskade utskottsvalen äfven å
riddarhuset, skyndade att insätta honom i bevillningsutskottet
och mot riksdagens slut äfven
i konstitutionsutskottet. Vid följande riksdag,
1844–45 hade han plats i bankoutskottet, och
1847–48 åtnjöt han det dubbla förtroendet af
medlemskap i statsutskottet och talmanskonferensen,
då han d. 17 april 1848 kallades att som
konsultativt statsråd taga plats i den mera frisinnade
konselj, till hvars bildande Oscar I närmast
föranledts af de s. k. Marsoroligheterna.
Efter tre år fick denna regering åter lämna
plats för en mera konservativ, men G. bibehöll
fortfarande sin post, väl närmast för att verka
för af honom varmt eftersträfvade reformer å
handels- och näringslagstiftningens område. Än
mera blef han satt i tillfälle att förverkliga dessa
sina tendenser, sedan han d. 28 maj 1856 kallats
till statsråd och chef för finansdepartementet,
hvilken post han beklädde till d. 4 juli 1866.
Under det nya statsskick, i hvars tillkomst han
hade så stor del, åtnjöt han förtroendet att vara
en af hufvudstadens representanter 1867–73, då
han af aftagande kropps- och själskrafter föranleddes
att söka hvila. G., som 1860 förlänades
friherrlig värdighet och 1862 blef serafimerriddare,
afled i Stockholm d. 13 juli 1874.

Att Sverige under 1850-talet i så hög grad,
som skedde, kom att tillägna sig ångans och
elektricitetens framsteg, torde i icke oväsentlig
grad kunna tillräknas G., som med sin ovanliga
slagfärdighet och skarpa logik som talare
nedslog alla betänkligheter från den gamla tidens
män. Och dessa voro hvarken få eller små, när
1857 en proposition framlagts för riksdagen om
ett stambanenät, slutande med en kostnad af
103 millioner. Vid samma riksdag hade han
ock triumfen att afskaffa det s. k. differentialsystemet
i handelslagstiftningen och få en tulltaxa
antagen, i hvilken alla in- och utförselförbud
voro borttagna. Spannmålstullarna gingo
ock all världens väg, och sedan G. efter ett
glänsande försvar i febr. 1866 erhållit ständernas
godkännande af handelstraktaten med Frankrike,
hade frihandelssystemets principer i icke oväsentlig
mån kommit till en tid till tillämpning i vårt
land, och 1864 års förordning om utvidgad
näringsfrihet beredde enhvar tillfälle att inom
det egna landet söka efter arten af hans anlag
lämpad sysselsättning. Med ett sangviniskt temperament
var G. kanske alltför benägen att
underskatta olägenheterna af det gamla och att
i idel rosenrödt skåda det nya å det ekonomiska
området och erhöll med anledning häraf af motståndarna
benämningen »blomstermålaren».

Men äfven å det rent politiska området har G.
spelat en märklig roll, såsom den, hvilken af
samtiden nog ej utan fog plägade betraktas som
den de Geerska ministärens »själ». Kraftigast af
alla bekämpade han ock Carl XV:s planer att
1863 kasta oss in i ett förhastadt krig med Tyskland
och arbetade med lif och själ för den nya
representationsreformen. Under de stora decemberdagarna
1865 hade han ock tillfälle att i fullaste

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:34:28 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/a0405.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free