- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
I:419

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gyldén, Johan August Hugo - Gyldenstolpe - 1. Gyldenstolpe, Mikael Olai Wexionius - 2. Gyldenstolpe, Nils

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

inträffar vid månens rörelse, en bestämd ellips
alldeles icke är ägnad att gifva en föreställning
om den verkliga rörelsen under en viss tidrymd.
Häraf slöt G. till nödvändigheten att välja en
helt ny utgångspunkt vid behandlingen af störingsproblemet,
om man vill erhålla formler, som
representera himlakropparnes rörelse för en godtyckligt
lång tid framåt. Den metod han inslog
bestod väsentligen i att genast vid första approximationen
medtaga vissa delar af de störande
krafterna; på denna väg uppställde han först
den »intermediära banan», för en himlakropp,
hvilken redan ger en god föreställning om kroppens
verkliga rörelse, och leddes under sina fortgående
undersökningar härifrån slutligen till den
s. k. »absoluta banan», hvilken enligt hans beräkningar
för alla tider nära ansluter sig till den
effektiva banan, så att afvikelserna eller korrektionerna
ständigt förbli små och innehålla blott
periodiska termer. Härmed hade G. befriat störingsteorien
från de »sekulära» termerna (termer
som innehålla potenser af tiden och följaktligen
obegränsadt växa), hvilka dittills ständigt beredt
astronomerna svårigheter.

Det finns för öfrigt
knappast en enda viktigare fråga inom astronomien
som icke behandlats i något af hans talrika
arbeten; han har sålunda skrifvit om fixstjärnornas
egenrörelse och parallax, om orsakerna
till stjärnornas växlande ljusstyrka, om
ljusets absorption i atmosfären, om planetsystemets
och kometernas uppkomst, om särskilda
rotationsproblem, o. s. v. Han författade därjämte
en populär handbok i astronomi. Icke
desto mindre fann han tid att i Stockholm dels
själf observera, dels föranstalta observationsserier.
G. ansågs allmänt för en af sin tids allra
främsta teoretiska astronomer. Talrika utmärkelser
kommo honom äfven till del; han var
bl. a. korr. led. af Vet.-akademierna i Paris och
Petersburg samt af Royal astronomical society i
London; led. af Vet.-akad., hedersled. af Finska
vetenskapssocieteten o. s. v.

G. intresserade
sig äfven för praktiska saker, särskildt för försäkringsväsendet.
Led. af flera svenska kommittéer
för pensionsväsendets ordnande, nedlade han
också mycket arbete på åstadkommande af en
arbetarestatistik och arbetareförsäkring. Han var
också inspektor för Stockholms arbetareinstitut.

Död i Stockholm d. 9 nov. 1896.

Gift 1865 med Therese Amalie Henriette von Knebel.


Gyldenstolpe, greflig ätt, hvars förste kände
stamfader är bondsonen från Ångermanland,
komministern i Pjätteryds församling i Vexiö
stift, Olaus Olai Angermannus. Hans son
Mikael Olofsson, som kallade sig Wexionius,
(se nedan) adlades 1650 med namnet Gyldenstolpe.
Dennes son, k. rådet Nils G., blef friherre
1687 och grefve 1690.


1. Gyldenstolpe, Mikael Olai
Wexionius,
rättslärd. Född i
Pjätteryds prästgård i Småland
d. 16 febr. 1609. Föräldrar:
komministern därstädes Olaus
Olai
och Gunilla Erlandsdotter.

Promoverad 1632 till filosofie
doktor i Uppsala, begaf han sig
till Tyskland, där han i Frankfurt-am-Main träffade
Axel Oxenstierna, som lämnade honom
understöd för anställande af en vetenskaplig
resa. Härunder besökte han Tyskland och Holland
och fortsatte sina studier vid universiteten
i Wittenberg, Gröningen, Leyden och Marburg,
på hvilket sistnämnda ställe han 1637 kreerades
till juris doktor. Återkommen till Sverige
efter fyra års frånvaro, antogs han först till
sekreterare hos riksamiralen Gyllenhielm, men
utnämndes 1638 till skolrektor i Vexiö.

1640 befordrades han till professor i historia
vid det nyinrättade universitetet i Åbo, med
hvilken lärostol han 1647 fick förena den juridiska
professuren. Tre år därefter promoverades
han till svensk juris doktor och adlades
s. å. med namnet Gyldenstolpe. 1657 assessor
i Åbo hofrätt men måste 1658 nedlägga professuren.

1665 utsedd till ledamot af lagkommissionen,
utnämndes han två år därefter
till häradshöfding i Vättle, Askims och Hisings
härad och kort därefter till häradshöfding i Österbotten.

Död i Åbo d. 28 juni 1670.

G., hvilken af en minnestalare blifvit kallad »den
ogement lärde Wexionius Gyldenstolpe», var onekligen
en af de lärdaste män, som funnits i Sverige.
Han ägde vidsträckta kunskaper, icke blott i
klassisk litteratur, filosofi, historia, statslära och
juridik, utan äfven i teologi. Särskildt har han
genom sina talrika efter tidens behof och åsikter
afpassade skrifter bidragit till rättsvetenskapens
och i synnerhet statslärans grundläggning i Sverige.
I ännu högre grad torde han hafva verkat genom
sin muntliga undervisning. I sina föreläsningar
öfver rättsvetenskapen följde han metoden
att uppställa den romerska rätten såsom den
egentliga vetenskapliga grundvalen för lärobyggnaden
och att från denna synpunkt genom
komparativa framställningar upplysa så väl
nämnda rätt som den svenska lagfarenheten.
Bland G:s många arbeten må blott nämnas:
Discursus politicus de prudentia tum legislatoria
tum politica seu civili
1642, den första
vid Åbo universitet försvarade disputation och
den första i Finland tryckta bok.

Gift 1637 med Susanna Crucimontana.


2. Gyldenstolpe, Nils, lärd, statsman. Född
i Åbo d. 5 nov. 1642; den föregåendes
son.

Efter slutade
studier vid universitetet i sin
födelsestad, ingick G. i K. kansliet,
utnämndes 1664 till sekreterare
i justitierevisionen och året därefter
till revisionssekreterare.
Under åren 1669–75 tjänstgjorde
han som ambassadsekreterare vid åtskilliga
beskickningar och lade därvid i dagen
en mer än vanlig förmåga som underhandlare.
Då Bengt Oxenstierna såsom kanslipresident
öfvertog ledningen af utrikesärendena, förordnades
G. 1679 till envoyé i Holland och förde sedermera
där, i trots af alla hinder, Sveriges underhandlingar
med detta land till en önskad utgång.
Återkommen till Sverige, utnämndes han 1687
till hofkansler och konungens förnämste

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:34:28 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/a0419.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free