Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hæggström, Zacharias - Hagberg - 1. Hagberg, Carl Peter - 2. Hagberg, Carl August - 3. Hagberg, Jakob Teodor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den Hæggströmska officinen, kunna nämnas: Walter
Scotts romaner, öfversatta af L. Arnell, Liljegrens
och Brunii nordiska fornlämningar, Floderi
handlingar till Carl XII:s historia, Strinnholms
och Rühs’ arbeten i Svensk historia, arbeten af
Hammarsköld, Læstadius och Euphrosyne, Eklunds
historiska läroböcker, Bibliotek i populär
naturkunnighet, Hartmans Skandinaviens flora, Afzelii
sagohäfder, Schleiermachers och Ignells arbeten,
Agardhs teologiska och Claësons filosofiska
skrifter, Fries’ botaniska utflykter, m. m.
Mot slutet af sin lefnad öfverlämnade H. tryckeriet
till sin son Ivar, men fortsatte förlagsrörelsen
till sin död d. 31 okt. 1869.
Gift med Eva Burström.
Hagberg, denna i vår vitterhets häfder så frejdade
släkt, inskref först sitt namn å desamma med
1. Hagberg, Carl Peter, präst. Född i Rasbo
socken i Uppland d. 23 nov.
1778. Föräldrar: mjölnaren Carl
Hagberg och Barbara Katarina
Hallström.
Student i Uppsala
1795, promoverades H.
till filosofie doktor därstädes
1803. Prästvigd s. å., inträdde
han i prästerlig tjänstgöring i
hufvudstaden och blef, efter att ha varit pastorsadjunkt
i Storkyrkoförsamlingen sedan 1805 och
e. o. hofpredikant sedan 1806, befordrad till ord.
hofpredikant hos änkedrottning Sofia Magdalena
1808. Sistnämnda år hugnad med Svenska
Akademiens dubbla stora pris för ett Äreminne
öfver Axel Oxenstjerna, utnämndes han 1809
till teologie doktor och blef vid inrättandet af
ett teologiskt seminarium vid Lunds universitet
1809 prefekt för detsamma och kyrkoherde i S:t
Peders församling. Två år senare befordrad till
professor i pastoralteologi och seminariidirektör,
utöfvade han detta ämbete till 1815, då han förflyttades
såsom kyrkoherde till Klara församling
i hufvudstaden och utnämndes till öfverhofpredikant
hos änkedrottning Hedvig Elisabet Charlotta
1818. Fem år senare sökte och erhöll han
transport till kyrkoherdebeställningen i sin födelseort
Rasbo i Uppland, hvarifrån han 1837 återvände
till Stockholm såsom pastor primarius vid
Storkyrkoförsamlingen.
Död d. 15 sept. 1841.
Det anseende som vältalare, hvilket H. tidigt
förvärfvade, beredde honom 1821 en plats bland
Svenska Akademiens ledamöter.
På predikstolen
lär han i yngre år sökt efterlikna Lehnberg,
men insåg och öfvergaf snart dennes vältalighetsprål
och valde i stället till förebild den
anderike Münster och hans enkla och allvarliga
predikostil. I dennes manliga anda författade
och utgaf han äfven sina utmärkta Högmässo- och
Passionspredikningar.
Gift 1809 med
Erika Dorotea Hising.
2. Hagberg, Carl August,
lingvist, vitter öfversättare. Född
i Lund d. 7 juli 1810, den föregåendes
son.
Vid Uppsala universitet,
där H. 1826 blef student,
promoverades han 1830 till filosofie
doktor och anställdes 1832 som
e. o. amanuens vid akademiska
biblioteket. Följande året kallades han till docent
i grekiska språket och företog åren 1835–36 en
resa genom Tyskland och Frankrike för utvidgande
af sin kännedom om dessa länders litteratur.
1840 utnämnd till ordinarie innehafvare
af den af prof. Mattias Norberg i Lund instiftade
lärostolen i nyeuropeisk lingvistik och
modern litteratur, beklädde han detta ämbete till
1858, då han utbytte det mot den nyinrättade
professuren i nordiska språk, hvilken befattning
han innehade till sin död i Lund d. 9 jan. 1864.
H:s såväl enskilda personlighet som offentliga
lärareverksamhet förvärfvade honom ett
högt och välförtjänt anseende bland både lärare
och lärjungar. De förra funno i honom en trofast
vän, en kunskapsrik och välvillig kamrat,
hjälpsam i sina enskilda förhållanden. De senare
hänfördes af det intresse, han förstod inlägga i
de ämnen, som af honom behandlades, och lifvades
af hans föredöme i redlig arbetsifver.
Få akademiska föreläsare torde ock till den grad
som H. ägt förmåga att elektrisera sitt auditorium.
Utrustad med ett fint poetiskt sinne,
genombildad smak och oinskränkt herravälde
öfver språket, intog han en och hvar, vare sig
han tolkade någon af de nya franska skalderna
eller Molière, Dantes commedia eller Shakspeares
snilleverk. Genom en med originalet jämngod
öfversättning af den sistnämndes arbeten
har han riktat Sveriges litteratur med en skatt
af bestående värde och i svenska vitterhetens
häfder för alltid inskrifvit sitt namn.
Efter att i yngre år ha eröfrat flera Svenska Akademiens
pris, tillerkändes honom 1848 Karl Johanspriset
för berömlig litterär verksamhet, och han
inkallades 1851 bland hennes ledamöter. I denna
egenskap deltog han nitiskt i akademiens ordboksarbete
och ådagalade därunder de djupa och
omfattande studier, han äfven tillägnat sig i den
nordiska filologien. Utom öfversättningen af Shakspeare
märkas bland H:s arbeten Demagogerna,
lustspel af Aristophanes 1834; Bidrag till den
grekiska dramatikens historia 1834; Om den
nya fransyska vitterheten 1837; Tal vid minnesfesten
den 12 maj 1843, Minnestal öfver
Esaias Tegnér 1847, m. m.
Gift 1840 med
Vilhelmina Romanson.
3. Hagberg, Jakob Teodor, lingvist, dramatisk
författare och vitter öfversättare.
Född i Stockholm d.
20 jan. 1825; den föregåendes
bror.
H. blef student i
Uppsala 1842, aflade filosofie
kandidatexamen 1847 och mottog
vid följande årets promotion
lagerkransen.
Sedan
han 1851 utgifvit och försvarat en akademisk
afhandling: Om arten af Molières lustspel,
förordnades han s. å. till docent i fransk
litteratur vid Uppsala universitet. 1860 befordrad
till adjunkt i franska och italienska språken
vid universitetet i Uppsala, utnämndes han 1868
till professor i nyeuropeisk lingvistik och modern
litteratur vid sistnämnda högskola, där han verkade
till 1890, då han tog afsked med pension.
Död i Stockholm d. 23 maj 1893.
H. har bl. a.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
