- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
I:450

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Biography and Genealogy, Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Hamilton, Hugo Johan - 2. Hamilton, Karl Otto - 3. Hamilton, Hugo Adolf - 4. Hamilton, Gustaf David

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Malkolm Hamilton och Katarina Makeléer.

Frih. H. var redan 1700 öfverstlöjtnant vid
lifdragonerna och utnämndes 1702 till chef för
samma regemente. Han befordrades 1708 till
generalmajor och chef för Östgöta kavalleri och
kom i denna egenskap att dela den öfriga
svenska härens olyckor efter slaget vid Pultava.
Såsom krigsfånge förvarades han någon
tid i Moskva men skickades därifrån till Kasan,
hvarifrån han hemkom till Sverige 1722, utnämndes
till general af kavalleriet och återfick
sitt förra regemente, blef fältmarskalk 1734
och afled på sin egendom Tuna i Östergötland
den 9 jan. 1748.

Gift 1: med Eva
Katarina Falkenberg
och 2: med friherrinnan
Anna Fleming.


2. Hamilton, Karl Otto, riksråd. Född. d. 8
okt. 1704; den föreg. kusin. Föräldrar:
generalfälttygmästaren,
frih. Hugo Hamilton och Anna
Margareta Henriksdotter
.

H. hade i sin ungdom varit i Holsteinsk
tjänst, hvilken omständighet
var ägnad att bereda
honom politisk betydenhet, när
det vid 1742–43 års riksdag blef fråga om
att köpa sig billiga fredsvillkor med Ryssland
genom val af en holsteinsk tronföljare. Han erhöll
plats i den stora deputation, som hade att
utarbeta de villkor, som borde föreläggas den
valde tronföljaren, och afsändes 1742 till Petersburg
för att meddela Karl Peter Ulrik ständernas
val. Detta blef som bekant ej mottaget af denne,
men de gamla holsteinska förbindelserna voro
ägnade att genast från början bana H. väg till
äfven Adolf Fredriks ynnest, och 1746 utnämndes
han till öfverkammarherre hos den nyfödde
prins Gustaf.

I den skarpa partistriden vid
1746–47 års riksdag tog H. såsom ledamot af
sekreta utskottet och dess mindre sekreta deputation
liflig del å Hattarnas sida, och blef, då dessa
afgingo med seger, ej utan sin lott i stridsbytet.
Han utnämndes nämligen 1747 till hofkansler och
1748 till minister vid engelska hofvet, ehuru han
på grund af de dåtida spända förhållandena mellan
Sverige och England ej blef mottagen därstädes.
Trogen sitt parti, stod H. vid följande
riksdag 1751–52, då han åter hade plats i såväl
sekreta utskottet som mindre sekreta deputationen,
på spänd fot med hofvet och, ehuru redan
då uppförd å riksrådsförslag, fick han vänta på
denna värdighet till 1755. H., som med Hattmajoriteten
delar ansvaret för det gagnlösa pommerska
kriget, fick, sedan han 1761 efter Ekeblad
blifvit rikskansliråd, ock på sina skuldror
att bringa det till slut. Fredsunderhandlingarna
kröntes äfven med den framgång, att ständerna i
förtjusningen gåfvo H. en extra ersättning af
10,000 d. s. för hans bestyr. Vid 1765–66 års
riksdag kommo Mössorna till väldet och H. blef
jämte flertalet af sina partikamrater i rådet aflägsnad
från sin post för att ånyo kallas att bekläda
densamma 1769, sedan Hattarna åter fått vind i
seglen. H., som enligt C. G. Malmströms omdöme
var »en brukbar man», afled dock snart därefter
d. 1 april 1770.

Gift 1750 med Sara Jennings.


3. Hamilton, Hugo Adolf, generalpostdirektör.
Född. d. 2 okt. 1802; sonsons
sonson till H. 1. Föräldrar:
landshöfdingen frih. Carl Didrik
Hamilton
och Anna Katarina
Adelheim
.

1819 kom H. till
Uppsala, där han vann den filosofiska
lagerkransen 1824. 1828
utnämndes han till andre sekreterare
i kabinettet för utrikes brefväxlingen men
lämnade 1834 denna befattning för att öfvertaga
vården af sina egendomar Boo och Gryts bruk i
Nerike. Redan från barndomen personlig vän
med Oscar I, hvars kammarherre han var 1826–39,
öfvertalades H., så fort den konstälskande
konungen uppstigit på tronen, att såsom förste
direktör öfvertaga ledningen af K. teatern 1844
och utnämndes året därefter till generalpostdirektör.
I den förstnämnda af dessa befattningar fortfor
H. till 1848; den senare lämnade han 1850,
till följd af något missförstånd mellan honom och
vederbörande med anledning af en af H. träffad
postkonvention med Frankrike. Från 1828 deltog
H. med lif och värma i våra riksdagar, städse
kämpande i den moderat-liberala fraktionens leder.
1866 af Örebro län utsedd till representant i Första
kammaren, kunde han för sin redan då vacklande
hälsa föga taga del i riksdagsarbetet under
den nya form, i hvars tillkomst H. som ordf. i
den för representationsreformens främjande tillsatta
centralkommittén hade ej ringa del.

Som direktör för teatern sökte H. befordra den
svenska dramatiken och upptog på k. teaterns
repertoar arbeten af Börjesson, Blanche, Jolin,
Dahlgren och Ridderstad.

I yngre år sysselsatte
han sig mycket med teckning och har utgifvit
flera kompositioner, af honom själf ritade
på sten, såsom illustrationerna till Nicanders
»Runor» 1825, Tegnérs »Frithiofs saga» och
»Axel» 1830, Teckningar ur Skandinaviens äldre
historia 1830–31, m. m. H., som var hedersled.
af Akad. för de fria konsterna, afled å Boo d. 5
juni 1871.

Gift 1830 med friherrinnan Lovisa
Johanna Ridderstolpe
.


Af grefliga ätten:


4. Hamilton, Gustaf David, krigare. Född d.
8 febr. 1699; broder till H. 2.

Krigarbanan, som varit det fält,
på hvilket ätten vunnit sin utmärkelse,
beträdde H. vid sjutton
års ålder såsom volontär vid lifdragonerna.
Han ingick därpå i
fransk tjänst och hade där avancerat
till öfverstelöjtnant, då
han 1741 blef öfverste för ett eget värfvadt
infanteriregemente i Sverige. Befordrad till
generalmajor 1747, undfick han fyra år senare
grefvebrefvet och utnämndes 1755 till generallöjtnant.
Under det därefter utbrytande pommerska
kriget utsågs H., sedan von Rosen 1758
begärt sitt entledigande, till general-en-chef för
svenska trupperna. På denna plats vann han dock,
i följd af regeringens lamhet, lika liten ära och
framgång som sina företrädare. Han begärde och
fick därför redan i nov. s. å. afsked; hugnades
1765 med titel af fältmarskalk; blef fyra år

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:09:32 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/a0450.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free